Sjung
O Sole Mio men byt ut orden mot
Il Salvatore (
The Saviour på engelska), addera en vers från valfri
Les Misérables-ballad, krydda med lite
Therese-dunk från 2008 och stoppa in Anders
Ekborg med lite mogna kvinnor som han försöker charma i delar av
Nannes gamla klätterställning från 2007... *wosh* Där har ni receptet på en
The Saviour med extra allt!
Jag får villigt erkänna att det här inte riktigt är min påse. Länge. När jag var yngre så älskade jag däremot sådant här mustigt musikalsvulsteri, och om inte
Malena liksom satt den definitiva spiken i min teatraliska-sångövningar-i-MF-kista ifjol så kanske jag hade uppskattat det här mera.
Nu hamnar det här helt på fel sida om min eurovisionkitsch-toleransnivå, och jag går inte alls i gång på det här. Det liksom kryper i mig när
Nine-brudarna sätter igång sitt uppskattande körparti, och tyvärr inte av vällust.
Några har jämfört det här med
Christer Sjögrens insats i Göteborg för två år sedan, alltså något inte recensenterna fattarmen folket älskar, och tja, jag skulle absolut inte bli förvånad om det här går direkt till Globen (även om Ekborg har lite eller inget av Sjögrens varma charm).
Men jag kommer inte rösta dit det - trots att jag sjunger med i refrängen efter första genomlyssningen. Den där
Tony Nilsson vet vilka knappar han ska trycka på. Skickligt.