00-talets bästa: 6

6. Nina & Kim - En Gång för Alla



MrK: Well, titta inte på mig. Jag är själv lite förvånad över hur högt den här hamnade, men jag kan självklart inte bara skylla på andra. Det ÄR ju en rätt rolig låt på ett überkitchigt schlagerbögigt sätt (även om jag tycker bäst om den på fyllan) och jag tror både den och Nina&Kim som grupp (högsta betyg för ett gott försök att gömma en formulär 1A marsh-schlager med allt lull-lull som går att tänka sig) förtjänade ett bättre öde och ett annat startnummer än "först ut i första delfinalen" (en delfinal där typ alltid bara det som låtit mest klassisk schlager eller haft det största namnet gått vidare tills i år). Faktum är att jag minns den nog egentligen starkast för jag var på en fest hos en kollega där jag knappt kände någon under den här delfinalen - och tvingade ändå till mig en liten skrubb dit jag fick in en TV så jag kunde se alltsammans. Till slut var halva festen i skrubben.

MrR: Haha, jag blir alltid helt bubblig när introt rullar i gång och man får skråla "åh-å-å-å-åh" medan man gör honnör. Man kan säga att det var den här låten som gjorde mig vuxen i schlagerland. Jag hade nämligen aldrig varit med om en liknande schlagerbesvikelse än den som infann sig när det stod klart att Nina & Kim inte gått vidare. De jag brukade ha som favoriter kanske inte alltid vann, men de hamnade ändå hyfsat och tog sig ALLTID vidare till omgång två (även när det bara var en tävling). Men inte nu. Jag hade ju segerskrålat den här oavbrutet sedan jag hörde den under radiouppspelningen på eftermiddagen och alla tidningar hade också favorittippat den. Men icke. Fruktansvärda LaGaylias It´s In the Stars fick däremot minsann folk att lyfta luren. Obegripligt. Jag var i totalchock. Jag tappade faktiskt intresset för festivalen och tyckte att veckan efter i Göteborg var skitdålig och ville knappt titta. Och veckan i Umeå då Sandra och Cést La Vie-tanterna gick vidare slötittade jag bara på under en fest. Det var inte förrän Lena intog scenen vecka fyra som jag återhämtade mig och började tro på Melodifestivalen igen. En gång för alla "födde" också frasen "det får inte bli för bögigt", en mening som användes i schlagersammanhang om man var orolig för att en låt inte skulle gå vidare pga ett för utmanande/sexigt/kitchigt/gaydiscoaktigt uppträdande (främsta exempel "Kalla Nätter" &"Etymon"). Och det var egentligen inte förrän i år som jag insåg att det där hade förändrats. Alcazars Stay the Night visade nämligen att man kan vara hur cool, färgglad, gaydiscoaktig och sexig som helst. Bara man har låten och självförtroendet. Och visst, det kanske var det Nina & Kim saknade. Men jag älskar ändå den här låten otroligt mycket.

MF-placering: 7:a i delfinal 1 2004 Tracks: - Svensktoppen: Testades aldrig... Topplistan: Släpptes aldrig som singel

Här kan du lyssna på listan hittills på Spotify!