Smyglyssna på låtarna

Någon frågade om smyglyssning för "vanliga dödliga" på årets låtar. Schlagerprofilerna har såklart svaret:

I år får tittarna för första gången följa med ända in på Melodifestivalens repetitioner! Elsa Billgren är programledare för Smyglyssna med Elsa, där tittarna får en försmak av hur veckans bidrag låter och ser ut. Programmet sänds på torsdagar klockan 21.00, med start om en vecka den 3 februari, på svt.se.

- Vi vill öppna upp och berätta mer om processen som leder fram till lördagens sändning och ge ett första smakprov till alla som är nyfikna på veckans låtar, säger Thomas Hall projektledare för Melodifestivalen 2011.

- Jag hoppas kunna ge tittarna en exklusiv inblick bakom kulisserna. Förutom att vi sänder 60 sekunder från varje bidrag kommer jag att intervjua artisterna efter repen på scenen och höra vad de känner, tycker och tänker inför lördagen, säger Elsa Billgren, programledare på Melodifestivalsajten.

Sveriges Radio spelar dessutom som vanligt upp låtarna en gång i förväg. Detta sker på fredagar i P4, men den uppspelningen - så här åtta dagar innan...eh - är ännu inte tablålagd.

Nu är 60-sekundersklippen ute!

Vad tycker ni? Vi är sjukt nyfikna!

Första genomlyssningen av veckans låtar!

Nu är jag på plats på uppspelningen på Odin Hotell i Göteborg. Jag ska försöka uppdatera här i bloggen och på Twitter efter hand. Here we go!

Låtarna kommer spelas rakt igenom två gånger i rad. Jag går tillbaka igen och uppdaterar under andra omgången om det behövs efter sista låten.

1. Alcazar - Headlines
Peter Boström, Tony Nilsson

Det börjar med Coldplay-stråkar. Finstämt med Andreas på lead. Hela första versen. TJejerna dyker upp och tar över refrängen, då låten dessutom drar igång ordentligt.

Hm. Vad ska man säga. Det är party. Dans. Det är ingen rå-disco som Stay the Night. Långt därifrån. Det här är mer subtilt. Inte dansbandsdisco som Not a Sinner Nor a Saint heller. Vad ska man beskriva det som...

Olas Love in Stereo är nog det jag kommer att tänka på först. Inte så konstigt kanske, eftersom Tony Nilsson skrev den också.

Tillägg: Alcazar är helt klart min favorit den här veckan. Jag längtar redan efter att få se numret. Den enda låten jag "på riktigt" skulle ha i min iPod. Kanske den "snyggaste" låt de gjort. Det enda jag är rädd för är att den saknar värme...men det lär de addera på scen hoppas jag. Jodå, det här ska nog gå vägen. "I'm in the Headlights..." Ge mig ett dansmove nu!

2. Johannes Bah Kuhnke - Tonight
Sharon Vaughn, Anders Hansson

Paret bakom Agnes Release Me har skrivit något helt annat till Stadsteater-skådisen Johannes. Det här är väldigt långt ifrån disco och snarare en (mycket) dramatisk ballad som får mig att tänka på Scorpions korsat med gammal Magnus Uggla från 70-talet. Fråga mig inte riktigt varför.

Tillägg: Den har något den här lite kantiga balladen med sina stråkar och sitt enkla pianokomp. Något som jag tror skrämmer iväg många men lockar vissa. Vet inte riktigt vad det är dock. Äkthet? Dessutom påminner den mig så sjukt mycket om en annan låt, men jag kommer verkligen inte på det. Hjälp!


3. Elin Lanto - Doctor Doctor
Mirja Breitholtz, Tony Nilsson

Det börjar med hjärtslag. Lite roligt. Och allt handlar om att Elin vill ha medecin. Den tidigare så elektriska Lanto har här mera drag av gammal hårdrock i verserna. Tänk H.E.A.T, typ. Sedan blir det mera dansvänligt (men fortfarande ganska hårt) i refrängen. En dansvänligare P!nk med hårdrocks-produktion?

Tillägg: Hjärtslagen i början är nog bland det bästa med Lantos låt, som känns rejält mycket bättre så här på andra uppspelningen. Fortfarande oväntat mycket gammal hårdrock i verserna (I loved her as an electro-chic) men här finns i alla fall en rätt så underbar refräng. Tänker på hur en låtskrivare (som inte är med i år) sagt till mig att elektrohårdrock är det nya svarat. Well, det här är årets MF-försök. Jag kan inte hjälpa att tänka att det finns en annan låt någonstans där under som jag skulle tyckt bättre om...

4. Erik Linder - Hur kan jag tro på kärlek
Niclas Lundin (musik), Tony Malm (musik), Kenneth Gärdestad (text)

Hoppla! Erik Linder axlar Ted Gärdestad-manteln med den äran. En fin svensk skolavslutningsvisa (på en väldigt jobbig skolavslutning) som balanserar på en väldigt fin lina mot att falla ner och bli pekoral.

Kan han ro i land det här så kan det förmodligen bli ganska farligt på det där sättet som bara ultimata svensktoppslåtar kan bli i det här sammanhanget. Eller så blir det bara fånigt.

Tillägg: Det är något så okonstlat rakt, genuint och svenskt över det här att jag köper det direkt. Hummande och en enkel gitarr. Och så tar det fart mot slutet. Jag tror det här kan bli livsfarligt om Erik sköter sina kort rätt. Årets Caroline af Ugglas? I bemärkelsen "svenskt bidrag som träffar folk direkt och går svinbra i finalen" då alltså.


5. Getty Domein - Yeba
Tuomas "Tiny" Pyhäjärvi (musik), Getty Domein (text)

Jag är ledsen men jag måste använda referensen Mory Kante här, för det är en av de få världsmusiksångare jag känner till. Men det är lite Yeke Yeke över det här - fast med långt mycket snyggare och modernare beat. Det är den typen av musik den normale musikkonsumenten inte hör någon gång under året förutom just i MF/ESC-samamnhang...och som de som brukar höra typen förmodligen missar för de inte ser på programmet.

Förmodligen helt chanslöst, men det svänger iallafall.

Tillägg: När det börjar tänker jag att det är fullständigt chanslöst och mest irriterande. Men när sedan det där snygga, tunga dansbeatet sätterigång så blir det inte alls så illa. Jag gungar hela jag. När det försvinner är det dock lika irriterande igen.

6. Timoteij - Kom
Niclas Arn, Gustav Eurén, Karl Eurén

Både jag och vår frenemy Tobbe Ek kollar på varandra och ler med hela ansiktet. "Jag älskar det här!" ropar han. Jag med. Äntligen komemr schlagern till festivalen! Hurra för Timotej.

Tänk Sarek fast 2010 med långt mycket modernare beat och ingen doft av djurhudar eller vevinstrument. Det här är bara en oemotståndlig Nordman-dänga uppdaterad till 2010 vars Komkomkom-refräng sitter på tre sekunder.

MrR kommer ha den här som sin favorit i år. Det sätter jag en månadslön på.

Tillägg: Jag ryser i hela kroppen när låten drar igång. Hahahaha. Den här kommer vi få leva med på schlagergolv i åratal framöver. I mina öron är det kanske mera schlagertastic än något jag vanligen skulle lyssna på. Men det är ju för sådana här låtar den här festivalen finns. De finns ju bara här! Tack Niclas, Gustav och Karl! Komkomkom med somsomsom-aren hänger sig kvar!


7. Darin - You're Out of My Life
Henrik Janson, Tony Nilsson

It hurts, it hurts, it hurts stönar Darin vid ett tillfälle, men det här är ingen Lena Ph-vinnare för mig. Jag är säker på att många kommer gilla det här för DArin gör nog precis det alla förväntar sig av honom: En modern, snyggt producerad radioballad som Leona Lewis säker skulle kunnat sjunga skiten ur.

Men jag är ledsen. Jag får inga vinnarrysningar. Jag behöver kanske se killen först.

Tillägg: Okej, det här är en av årets snyggaste ballader. Det hör jag också. Kanske den enda som känns som den skulle kunna dyka upp på listorna utanför festivalen. Men jag behöver nog höra den mer. Fortfarande ingen vinnarkandidat. Men låt oss se snubben först innan jag dömer ut hans chanser.


8. Crucified Barbara - Heaven or Hell
Håkan Larsson, Björn Lönnroos, Jörgen Svensson

Å så kommer det lite oväntat en ballad till. Blev det inte lite omotiverat segt mot slutet nu? Jag vill höra Timotej igen...

Fast den här rockballaden grabbar faktiskt tag i mig mycket mera än Darins. I mina ovana hårdrocksöron låter det väldigt mycket som hårdrocken lät ofta, ofta på 80-talet. Tänk Europes Carrie men med en tjej vid micken.

Tillägg: Fick bassning från en hemlig jurymedlem som påpekade att det här inte är en ballad. Okej. Det är inte en Pain of Salvation-ballad. Men det är ballad-ish. Men det är ju inte direkt rockröj och raka rör. Vet inte vad jag skulle kalla det för då? "Rocksmygis"? Äsch, ni får fråga nån som är bättre än undertecknad på hårdrock. Får jag ringa en kompis?

En första lyssning på Göteborgsbidragen

Nu är jag på plats med en hög journalister, bloggare och annat löst folk på hotell Opalen i Göteborg, inklämda i ett litet konferensrum (ni vet ett sådant där litet och långsmalt som alltid hade en overhead längst fram förr) med SVTs bandspelare från 1988 och ska få höra de åtta första bidragen i årets Melodifestival för första gången.

Jag skriver ned mina första intryck allt efter som de kommer. Here we go.




Nina Söderquist - Tick Tock
Melodifestivalen 2009 öppnar faktiskt ganska identiskt som MF08 – med den skillnaden att Ninas rockröj känns något roligare än E-type & Pudlarnas ifjol. Något. Låten doftar lite Hanna Pakarinen (Finland 2007) men med en kul liten nästan omärklig kastanjett-grej och med Ninas långt "musikaligare" röst. Nackdelen är att den är lite enformig. Den bränner liksom allt sitt krut med en gång och därefter händer inte så mycket mer än att den känns långt mycket längre än sina tre minuter. Men okej...rock är ju det nya svarta inom schlagern och jag räknar inte alls bort Nina än. Tvärtom.

Jonathan Fagerlund - Welcome To My Life
Tja, det var väl ganska väntat att High School Musical/Britannia High-trenden skulle drabba även Melodifestivalen. Jaja, nu återstår det väl bara att se om Jonathan är nå'n Zach Efron att räkna med då också. Småtjatig hallåhallåhallå-refräng i en låt som känns som om vi hört många gånger tidigare med då med en Jimmy Jansson eller en Alexander Schiöld. Radiovänligt. Trallvänligt. Men förmodligen helt chanslöst på lördag.

Shirley Clamp - Med hjärtat fyllt av ljus
Om ni hoppats på en ny Min Kärlek är ni fel ute, men om ni trott att det här är en ballad i samma linje som Shirleys S-polare Sonja och Sanna gjort succé med de senaste åren så har ni helt rätt. Ta en skopa Se på mig, en nypa Kärleken Är, sprinkla med För att du finns och så stoppa in några extra Bobby-ballader och en hel säck med Pling-ord (ljus, skuggor, hjärta, änglar, drömmar) och så mixa runt dem med en musikalisk stavmixer och så har ni Med hjärtat fyllt av ljus... Globenkandidat? Säkert. Vinnare där i så fall? Nä, det tror jag faktiskt inte. Shirley kommer säkert att kunna dominera Svensktoppen ett bra tag med den här – men jag kan inte hjälpa att jag hellre sett henne explodera in i det där gaydisconumret hon snackar om i senaste QX...

Scotts - Jag tror på oss
Oh, vi får höra HugoBoss-versionen... Okej, vad ska jag säga? Rocka upp en låt med Uno Svenningsson och stoppa den i händerna på Sveriges mest populära dansband – voila! Där har ni den här förmodade Globen-kandidaten. Eller? Skulle något kanske kunna stoppa Sveriges hetaste dansband att traska rakt in i Ericsson Globe? SÅ bra är ju faktiskt inte låten. Man förstår varför Linda Bengtzing valde bort den. Inget speciellt alls. Men "tyvärr" för oss som inte är så nere i dansband - inte så dålig heller. Ska bli intressant att se hur det kommer att se ut live.

Emilia – You're My World
Emilia jazzar till det. Det börjar nämligen lite som en jazzkväll på musikskolan för att sedan blomma ut i lite Motown-vibbar i refrängen som förvandlar alltihopa till en glad, lite trallvänlig poplåt. Kan kanske växa under veckan, men den känns alldeles, alldeles för anonym för att ha någonting i toppen att göra efter en första lyssning. En positiv överraskning i vilket fall.

Alcazar - Stay the Night
Efter en första vers och refräng har jag ingen riktig kläm på låten (den hoppar omkring och byter stil på något underligt sätt som någon mer musikalisk än undertecknad säkert kan förklara) men efter andra refrängen är jag helt med och när de tre minuterna är över är jag helsåld och vill kasta ur mig påståenden som att den här raka Knock on Wood-discon är det bästa Alcazar figurerat med i den här tävlingen. Nä, den har inget av de schlager- och dansbands-ok som Not a Sinner... och Alcastar ju faktiskt hade (och som gjorde dem stora med Magnus i fronten) men den är istället pure Alcazar som jag redan vill dansa till...men så är jag ju ett svårt skadat Alcazar-fan sedan länge (som tycker de aldrig varit bättre eller snyggare än sedan Lina kom med). Jag har ingen aning om hur folk ute i stugorna tar till sig det här – kanske är det för enformigt eller för "hårt" och "kallt" - men just nu känner jag att om undertecknad ska måla en skylt med någons namn på till arenan på lördag så är det just Alcazars som kommer stå på den. Alla på en gång nu: "Stay the night, won't you stay the night?"

Caroline af Ugglas - Snälla, snälla
"Snälla, snälla, snälla stäng av!" ropar någon i lokalen. Haha. Inte så snällt, kanske...och kanske inte helt rättvist heller. För visst är det ganska okej? En soft soulballad med berättande text på svenska med Carolines speciella röst ("Billiga julklappsrim!" hojtar någon framför mig i och för sig) - men låten låter kanske mera som svensköversatt variant av coverversionerna i The Commitments än som originalen, då. Sistaplatsen på lördag? Eller hittar den sina fans? Den är ju åtminstone väldigt tydlig i sin genre.

Marie Serneholt - Disconnect Me
Hmmmm. Jag gillar Marie Serneholt och jag brukar älska Tony Nilssons låtar – men det här extremt tydliga försöket att låta Eurovision (eller i alla fall hur vi svenskar uppfattar Eurovision) får jag inte riktigt kläm på efter en första genomlyssning. Lite för enformigt, lite för "icke-hookigt", lite för mycket "vi vill gärna låta som 'Skara-schlager' förmodligen låter i Turkiet eller Grekland"... Mera hmmmm. MEN! Får jag bara höra den lite mer – det här är ännu en låt som kanske kan komma att växa - och får jag framförallt se Marie in action – så kanske jag kan säga något mera definitivt. Men efter ett första intryck citerar jag Bob Hund: Istället för musik; förvirring!

Jahapp, det var alltså alles. Ganska okej. Lite roligare start än ifjol tycker jag allt...i alla fall så här innan de spelats om och om och om igen. Men det är ju imorgon det kör igång på riktigt – precis som med maten på en bra restaurang så är minst 50% av ett Melodifestivalbidrag det visuella intrycket...om inte mera. Då återkommer jag inne ifrån ishallen – och då förmodligen med helt andra åsikter än de här första.

Bilderna kommer från SVT.se

Bidragen i Göteborg - En första lyssning

Den första lyssningen är alltid viktig - de flesta i Europa kommer ju bara höra vårt svenska bidrag en enda gång innan de röstar. Samtidigt så ska man aldrig underskatta en scenshow och vad det visuella kan göra för en småblek låt på skiva. En tredje faktor är "in-nötning" - den faktor som gör att när vi väl kommer fram till lördag (efter två dagar av oändligt många repetitioner) så kommer mina åsikter om de här åtta låtarna säkert vara helt annorlunda än efter en enda lyssning.

Men glöm det nu. Här är det den enda, första lyssningen som presenteras (efterhand), och så här kändes det då:

E-type & Poodles "Line of Fire"
Väldigt lite E-type och väldigt mycket Poodles är väl det första intrycket. Oväntat rak schlagerlåt för att komma från det här gänget, men inte mig emot. Jodå, gitarrerna finns där såklart...och en liten, liten typisk E-type-sekvens - men också lite småmysigt oa-oa-oaaa. Ingen Melodifestivalvinnare, men antagligen en given finalist.

Face84 "Alla Gamla X"
Oh, my god det är skoldans på sextiotalet korsat med The Pinks. Dansbandsretro som får mig att le med hela ansiktet. Refrängen är fyndig med en typisk Wille Craaford-text. Pressrummet stönar unisont och folk undrar om det verkligen är på riktigt...men jag bara ler och ler. Fullständigt ofarligt - men sjukt gulligt. Och höjningen är så klassiskt dansband att man dör.

Velvet "Deja vû"
Versen är ganska tam och svår att få koll på - men refrängen är klassisk schlager i Velvet-tappning. Långt mycket bättre än Mi Amore om jag får säga vad jag tycker. Ska bli kul att se hur Velvet gör det här på scen... Japp, refrängen sitter helt klart där den ska. Där fick jag en andra lyssning och höjning a' la' Carola.

Brandur "Lullaby"
Klassisk pianoballad med "hush now"-körer. Snygg låt, men jag misstänker att den är alldeles för komplicerad för Melodifestivalen. Kombinerat med helt okända Brandur och ett småtrist startnummer så tror jag den kan den få svårt. Slutet är inte så bra heller...den bara dör, liksom.

Michael Michailoff "That's Love"
Fame Factory-Michael deltar med något som inte ligger alltför långt ifrån det hans tävlingskollegor Martindahl och Becker gjorde...eller varför inte Andreas Johnsson. Det är bara lite mera anonymt. Inte min påse alls. Det här är ett sådant där typiskt melodifestivalbidrag som jag gärna kan vara utan - men som finns med varje år (och som får chockerande många röster vanligtvis). Sextiotalsrock ljusår från Beatles.

Amy Diamond "Thank You"
Joker-Amy är oväntat elektronisk. Låter nästan lite konstigt - för i botten finns en ganska (småtråkig) ordinär "tjejpoplåt". Inte alls långt från vad Amy gjort tidigare. Versen lovar mera än refrängen kan hålla skulle jag vilja säga... Nä, efter en första lyssning skulle jag säga att Amy är en liten besvikelse. Globen? Kanske. Med noll segervittring i så fall.

Suzzie Tapper "Visst Finns Mirakel"
Suzzie Tapper låter som Eva Dahlgren! Det hade jag faktiskt glömt bort. Det här är däremot en väldigt positiv överraskning. En enkel, rak ballad vars känsla är omedelbar och den känns i magen direkt - inte olikt Sonja ifjol. Men frågan är om lite anonyma (och med stor risk för att verka åldersdiskriminerande) och lite äldre Suzzie kan slå lika hårt som fröken Aldén. Jag skulle inte vara helt förvånad.

Christer Sjögren "I Love Europe"
"Å fy FAN" utbrister någon bakom mig...och jag kan nog bara hålla med. My god. Grisfestvarning! Det är liksom dansbandssamba och raden I love Europe upprepas så många gånger att folk fnissar. On the floor, por favour! Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva... Nu skrattar folk högt. Är den här verkligen bara tre minuter. Det känns som en evighet. Jag har ingen aning om hur folk kommer reagera på det här ute i landet - men ordet kalkon studsar mellan väggarna här.