Schlagerstjärnor i Let´s Dance

Idag offentliggjordes de som ska dansa under vårens omgång av Let´s Dance. Bland deltagarna hittar vi årets Globenfinalister Mattias Andreasson från EMD och Molly Sandén som dansar med Cecilia Ehrling (som vann med Martin Lidberg) och Jonathan Näslund (som dansade med Blondinbella ifjol).

Kvällens fråga

Vad har dom här kottarna gemensamt?

Danny kör rött...

EMD & Sarah Globenrepar

EMD, SDF och ALCZ

Fjortisbandet EMD (you've made me like this) står på scen och den här 36åringen tycker aldrig den här låten är så bra som under fullt tryck live i arenan. Jäklar vilket tryck det lär bli på lördag när de här sex Charlie Chaplin-klonerna river av sin radiohit! Klart de kommer topp fem och även om jag tror jurygrupperna kommer stoppa en eventuell vinst så är det här (precis som Agnes) ett bidrag som absolut ska vara här. Man får verkligen inte låten ur skallen!

Numret är lite ändrat (dansarna gör lite lurigt entré som grabbarna gjorde i Leksand och hattarna ryker tidigare plus ett litet pyro på slutet) och över lag märks det att de har kört det här några extra varv sedan sist. Danny är dock fortfarande den överlägset bäste sångaren i bandet.

Alcazar och Sarah då?
Vi var tvungna att smita iväg och intervjua Christer Björkman (en riktigt intressant tiominutersfilm där vi snacka jury - internationella och svenska - som kommer upp här i bloggen ikväll/imorgon förmiddag) och såg bara två SDF-rep, men det såg precis ut som innan förutom att Therese Löf numera körar med Britta och Bea.

Alcazar var en lika fantastisk upplevelse live som i Göteborg (gud vad jag älskar den där låten, gruppen, numret och den ursköna produktionen - jag skulle kunna se Alcazar elva gånger på lördag tror jag). Förhoppningsvis schabblar inte SVT bort den snygga loggan på lördag, utan att ni får se den i början då gruppen inte kommer upp ur golvet som tidigare, utan står placerade framför årets snyggaste strålkastare i stället. Dessa plus lite omhängda discokulor (numera 18 i taket och två på golvet) är Stay the Nights största nyheter.

Nu är det en timmes paus och sedan ska vi se Alla igen.

EMD ändrar sitt nummer.

Kul att höra att grabbarna tänkt om lite. Vi antar att även dom tyckte att numret blev lite väl mycket Sam Sparro.

Skämtar ni, EMD?

Fick precis tips av en bloggläsare om var idén till EMD:s nummer kommer ifrån. Inte nog med att låten är i samma stil, dessutom rippar trion hela numret rakt av. Dansare i samma kläder, käpp, hatt och cool dans där man drar lite i hatten.
Fantasilöst, grabbar.

EMD är årets AMY

På något sätt så känns EMD:s Baby Goodbye lite som Amy Diamonds Thank You från i fjol:
- En okej låt som verkligen inte är dålig, men heller inte inte riktigt bra.
- Artisten ifråga har gjort betydligt bättre och tydligare låtar innan festivaldebuten.
- Tävlingslåten är det en sån låt som man inte riktigt kan se få ett liv efter festivalen. Det är liksom varken en radiohit eller dansgolvshit eller en försäljningshit. Det är mest ett snyggt nummer i Melodifestivalen.
- Även om man inte är ett fan själv själv så retar man sig inte på att artisten ifråga går vidare bara för att dom har en stor fanbase. Låten har trots allts någonting man gillar.
- Låten kommer inte vinna i Globen, men inte heller ses som en flopp om den hamnar långt ner.

Vi lyssnar....

...på våra läsare. Här kommer fler (aningen oskarpa)bilder på EMD-Erik.

E.M.D - Baby Goodbye

Snyggaste grabbarna i klassen har hand om roliga timmen och lallar in i hög hatt och Charlie Chaplin-käpp! EMD is in da house!

Jag är verkligen inte grabbarnas största fan, det ska gudarna veta (jag gav deras skiva en etta i QX) men det är främst deras musik jag brukar vända mig emot. Jag tycker killarna själva verkar rätt kul, och jag förstår verkligen grejen med att vara typ 14 och tejpa upp dem (eller vem man nu väljer) över hela väggarna och vara helt övertygad om att de är det enda viktiga i livet, och visst gör det inte ont att titta på dem.

Låten är ett Beatles-pudrat shownummer med massa, stämmor, visslingar och ett lite tuffare beat i bakgrunden som grabbarna fyller med massa viftande med sina käppar, lite luffar-marscherande och två av Linda Bengtzings "hiphop-tomtar" från ifjol. Jag skulle absolut inte kalla det dåligt. Det är snarare medryckande, småhookigt och...men samtidigt lite småunderligt. Låten lyfter liksom aldrig och känns som en ganska oväntad mix av en hel massa...fast okej, refrängen den sitter där den ska.

Utan grabbarna (och speciellt Danny som för mitt otränade öra verkar vara killen som lyfter varje refräng med sitt tryck i rösten - han är dessutom utan tvekan gruppens mest naturliga stjärna som verkar äga scenen då de andra mest känns som de försöker komma ihåg sina steg och hitta kameror under de första repen) hade jag inte alls varit säker på att den här låten lämnat Dalarna med någon form av fortsättning. Nu är allt annat än minst Andra Chansen en omöjlighet...men nog luktar det lite "se vad som hände med Scotts" om torsdagsrepet?

En sak bara innan ni röstar iväg det här av bara farten: Snälla fundera lite över hur det här skulle låta/göra sig i Eurovision utan visslingar och stämmor lagda på band...

MrR: "Hej, här behöver vi gå hem och repa en vecka till..."

EMD "Baby Goodbye"

EMDs låt ute på nätet

Minns ni låten Saturday Night som det länge snackades om att EMD skulle göra (och som länge ryktades vara skriven av Jörgen Elofsson, men som tydlign inte var det) men som de valde bort sista kvällen till förmån för egenpennade Baby Goodbye?

Nåväl. Låten verkar i alla fall vara tillräckligt bra för att bli Erik Segerstedts nya solosingel, som nu lite otippat (hörde jag ostrategiskt) släpps precis i krokarna kring EMDs MF-debut i Leksand.

Här om morgonen sjöng han den live på radio, och här kan ni höra hur det lät.

Vad säger ni? Hade den funkat med EMD i Melodifestivalen?

Schlagerklent under Grammisgalan

Grammisgalan var en lika ointressant tillställning som alla tidigare år och genererade knappast några överraskningar vinnarmässigt. Den kategori som rör den här bloggen mest, Årets dansband/schlager, vanns av schlageravhopparna Lasse Stefanz. Linda Bengtzing, Charlotte Perrelli, Rongedal och Sarek fick alltså se sig slagna av dansbandsjättarna från Skåne.
Årets Låt-kategorin vanns av EMD och Jennie Let Me Love You, vilket visar att trion har röstningsbenägna fans och därmed blir livsfarliga under delfinal nummer tre i Leksand. Ur schlagersynpunkt var det lite kul att trion vann kategorin då de var den enda akten med schlageranknytning sedan Charlotte Perrellis Hero, BWOs Lay Your Love On Me, Sanna Nielsens Empty Room och Agnes On & on gallrats bort innan det var dags för den sista omröstningen.
Andra vinnare med schlageranknytning: Trazan & Banarne Swingtajm! vann kategorin Årets Barnalbum med Trazan & Banarnes 30-årsskiva, Robyn blev Årets Liveakt, och Regeringens exportpris gick till Björn Ulvaeus & Benny Andersson.
Och avslutningsvis: På Grammisgalans hemsida har man inte vidare koll på sin egen tillställning. Textraden "Allra gladast är nog Kleerup som kammade hem hela tre grammisar.", känns inte helt sann när man läser detta.

It's Out in the Open!

Så var alltså EMD bekräftade som sista Jokern till sist!

Och kanske, kanske drar BWO, Molly, Velvet och de andra som ska gå holmgång i Dalarna i februari en lättnandets suck över att grabbarna sent, sent i natt valde bort "hitmakaren och Idolleverantören Jörgen Elofssons" låt Saturday Night, till förmån för den egenkomponerade (tillsammans med Oscar Görres) Baby Goodbye? Eller blev motståndet plötsligt ännu värre?

Den 21e februari får vi svaret!

Uppföljning på förra inlägget

Gud, det är som jag befarat.
Åttiotalisterna tycker All for Love är en "totalfet låt" och "jag hade den inpelad på VHS" och "jag hånglade för första gången till denna" etcetera i dagens Flipp eller Flopp i P3.

Min framtid är mörk. Så mörk.

Precis som Schlagerprinsessan uppmärksammade så missade jag annars Expressens absolut vassaste formulering i mitt inlägg igår...så här kommer den:

Vi är alla 80-talare, födda 81, 83, och 86, och vi kände väldigt starkt för gamla 80-talslåtar. Vi vill damma av dem och ge dem nytt liv med ett nytt fräscht sound, men även göra nyskrivet material som påminner om de låtarna, säger Danny Saucedo, utan att reflektera över att alla dessa låtar gavs ut under 90-talet.

Heja TT Spectra.

E.M.D - D.R.I.V.E.R D.E M.E.D M.I.G?

Det ÄR lucia idag va? Och inte första april?

Hela den här grejen med en Idolvariant av GES (eller varför inte Hansson, Carson och Malmqvist) känns nämligen bara allt mera absurd för mig.
Är det någon av er där ute som förstår varför det här boyb...förlåt, den här "supergruppen"...har tillkommit? Har inte Danny en fungerande karriär med tre hitsinglar (varav den sista fortfarande ligger på listorna och är en av årets bästa låtar)? Och sålde inte Erik åtminstonde hyfsat?

Ändå bestämmer sig alltså dessa för att starta en grupp...men för att riktigt spika igen kistan så (citat från Expressen):

"Vi kom fram till att det vore ultimat med en tredje person. Det fanns inga självklara val, men det stod ganska klart vem det skulle bli när den här gossen klev in i auditionrummet i "Idol", säger Danny Saucedo och vänder sig till Mattias Andréasson. Vi hade mer eller mindre bestämt oss för honom, utan att han själv visste det, fortsätter han."

Men det slutar inte här. Hade det slutat här och grabbarna nu skulle turnera runt likt ett hallonbröstens svar på Ladies Night så hade jag kunnat köpa det. Erik sjunger sin hit. Danny sina och Mattias...tja... Kjell Bergqvist är ju med i Ladies Night. Bara tjejerna skriker och kastar små gosedjur de fiskat upp med griparm på Liseberg och Grönan så blir alla glada och vi kan kränga lite extra skivor. Det hade jag förstått fullt ut.

Men nä. Grabbarna ska släppa en singel. Redan nästa vecka släpps gruppens - som alltså GES-likt valt att pussla med sina bokstäver i namnen och kalla sig E.M.D - första singel. En singel som blir - tada - All for love.

All for Love???!!!

Skitlåten Brian Adams var tvungen att hosta ur sig när Everything I do (I'll Do it For You) blivit en megasuccé för Robin Hood-filmen, och filmbolaget behövde "något liknande" till De tre musketörerna? En låt med Bryan Adams, Sting och Rod Stewart? Fräscht! Och covers är ju inte så Idol, heller.

"Den är klockren. Det är tre snubbar, tre artister, som gjort en bra grej tillsammans. Jag tycker att det är ett jäkligt bra budskap i låten och framför allt är det en otroligt vacker låt. Vi är ju lite av tre musketörer. Så när jag föreslog den var det bara tummen upp, säger Danny"

ÄR det här verkligen ett citat av samma kille som stod och sa att han ville göra modern danspop för knappt ett år sedan när Tokyo kom?

Förtvivlat försöker man tänka att det kanske bara är en fas de går igenom. En sorts åttiotallistisk variant av att vi i min generation hade en stund runt 1990 då Tomas Ledins sjuttiotalshits plötsligt var superheta, och att man kan låta dem få en låt. Så BANG läser man vidare i Expressen:

"All for love är den enda låten som är klar för albumet, som till hälften ska innehålla nyskrivet material och till hälften gamla hits. Bland tänkbara låtar som diskuterats finns You med Ten Sharp, More than words med Extreme och Stefan Anderssons Anywhere is paradise"

Vad vi har är alltså Cascada-covers på gubbrocklåtar i pojkbandstappning?

Mörker. Så mörkt att hade det inte varit Lucia idag så hade jag inte hittat till tangentbordet. Och jokrarna till Melodifestivalen 2008 är inte klara ännu... Hjälp!

Uppgifter hämtade från Expressen. Foto: Niclas Brunzell/SonyBMG