01 mars 2008

Så här tycker proffstyckarna - alla betyg på alla låtar

För tredje veckan i rad presenterar vi stolt Sveriges bästa sammanställning av vad proffstyckare i olika svenska tidningar säger om kvällens bidrag i Karlskronas Telenor Arena.

Tyckarna är (förutom era favoritschlagerprofiler då såklart) Aftonbladets Markus Larsson, Expressens Anders Nunstedt, GPs Johan Rylander, Svenska Dagbladets Stefan Malmqvist, DNs Mattias Dahlströmoch Citys Lina Wennersten och Carina Jönsson. Denna vecka har vi dessutom adderat lite lokal fägring från Sydöstrans Jerry Nilsson alias "kusinbarnet".

1. Niklas Strömstedt "För många ord om kärlek"
MrR: 1/5
För många ord om ingenting. Efter Eskobars urtrista låt förra veckan kontrar Herr Glugg med en ungefär lika intetsägande jokertrall. Det här funkar möjligtvis som utfyllnad på Strömstedts platta men här gör det varken till eller från.

MrK: 3/5
Ju flera gånger jag hör den här låten så känner jag hur mycket jag gillar Niklas Strömstedt och hans radiovänliga gung-pop. Fast att en låt behöver höras flera gånger för att tyckas om är ju som bekant inget bra koncept för Melodifestivalen, och jag gissar på nedre halvan ikväll.

Aftonbladet: 3/5. "För många ord om kärlek ekar av brittiskt 60-tal och Per Gessle. Och Niklas är som vanligt så jordnära och mysig att han har en framtid som snuttefilt på IKEA."
Expressen: 3/5. "Stöld! Niklas Strömstedt har knyckt GES mest insmickrande ljudbild och Per Gessles mest psykedeliska Beatlesskjorta. Tälj en Strömstedt-staty i tv-soffan och medge att livet ändå är bra mysigt ibland."
GP: Utslagen. "Lila kavaj, spräcklig gardintygsskjorta och babyblå gitarr. Tja, om låten är blek så kanske det går att klä artisten färgstark. Synd bara att personen som gjorde det är totalt färgblind."
SvD: 4/6 "Strömstedt väljer att fresta oss med en liten godispåse full av sen sextiotalspop..."
DN: 3/5 "Introt låter väldigt 'Shocking Blue' med Venus, med det gör inte resten av låten. Gedigen låt, typisk för dess låtskrivare, med det här årets festival har visat tydligt att det inte räcker."

City: 3/5 " Retrodoftande bilåkarlåt som kommer bli en favorit i Sportradion. Gör ett alltför anonymt första intryck, men låten tar sig så småningom."
Sydöstran: 3/5 "Strömstedt är tillbaka - i mina ögon piggare än någonsin. Han bjuder på en glad 80talslåt där det är lätt att tralla med i refrängen."


2. Calaisa "If I Could"
MrR: 4/5
Kvartetten bjuder på ett nummer som är kompetent, stillsamt och innerligt, vilket TV-tittarna kommer att uppskatta. Jag kan dra vissa paralleller till Dixie Chicks bästa stunder, och stundtals ryser jag för att det är så bra.

MrK: 2/5
Sveriges svar på Dixie Chicks leverar precis det som förväntas - en smäktande countryballad komplett med fiol och steel guitar - och kan därför bli superfarliga när den countryälskande delen av dansbandspubliken kastar sig över telefonerna. Rakt in i Andra Chansen?

Aftonbladet: 3/5. " Calaisa kan inte ha lyssnat på nåt annat än Dixie Chicks när de skrev If I could . Musikemn innehåller precis samma americana - rock och fiolcountry - som binds ihop av varm och vemodig stämsång. Gruppen är dock lite för anonym för att nå upp till förebildernas emotionella laddning."
Expressen: 2/5 "Myskvällen fortsätter med Calaisas fina stämsång hämtad från en saloon i Memphis Tennesee. If I could är en synnerligen mjuk poplåt med fina harmonier inbäddade i ett tunt lager tårögd country and western, men lite väl snäll och händelsefattig."
GP: Andra Chansen. "Missa inte inledningen, när Emmas och Lisas sång får armhåren att resa på sig i den känsliga texten om en människa som går bort. Det är magiskt bra. Och ska det finnas en liten skräll - så är det den här vackert stämsångsframförda lightcountrybiten à la Dixie Chicks."
SvD: 4/6 "De kallas för Malmös Dixie Chicks. ... Melodin är ganska behaglig, kanske tycker jag så för att jag hör ett eko av fina 'Drift Away' med Doobie Gray skymta fram i Calaisas bidrag."
DN: 4/5 "Det är Dixie Chicks light, en aning The Corrs och lite Faith Hill, det är tillräckligt mycket country för att vara country, alldeles för mycket för att vara pop. Det är också väldigt nära ett ännu högre betyg."
City: 3/5 " Kompetent och med bra tryck i refrängen. De gör det där ”äkta” intrycket som krävs för att ro en ballad i hamn i detta sammanhang."
Sydöstran: 3/5 "En blivande radioplåga. Den skånska tjejgruppen har mångas röster, men jag är inte helt övertygad."


3. Daniel Mitsogiannis "Pame"
MrR: 3/5
En hopplöst överarbetad koreografi gör antagligen att den här läckra medelhavsdiscon placerar sig riktigt illa. Hur ska stackars Daniel och hans dansare klara av varenda rörelse, sjunga felfritt och kolla in i varenda kamera samtidigt under lördagsfinalen? Men förutom det så är det en låt som lär gå varm på schlagerklubbar året ut, och Daniel får visa att han är mer än killen som bara sjunger in Måns-låtar på demos.

MrK: 3/5
Som en khakifärgad sandstorm virvlar Mitso och hans dansare in i det mest överkoreograferade numret Melodifestivalen sett sedan Sonya joggade bort Etymon. Även om det här kan tyckas vara Cara Mias lite fulare småsyskon som Fredrik Kempe snytit ur näsan på en kafferast, så kan schlagerbögen i mig inte motstå att le lika brett som Daniel själv åt det bögigaste numret sedan Deen sjöng In the Disco i ESC 2004.

Aftonbladet: 2/5. "En orutinerad artist som inte klarar av att le, dansa och sjunga samtidigt – och riskerar att åka ut i Karlskrona. Det är synd om stackars Pame. Den utmärkta gayrefrängen förtjänar ett bättre öde."
Expressen: 3/5. "Daniel Mitsogiannis ler sitt radioaktiva stomatolsmajl tills käkarna hoppar ur led samtidigt som han dansar Paparizous gamla krigsdans och jag är fascinerad. Låten är dessutom en hyfsad Cara Mia-kopia men så forcerad att den eventuella melodin vaporiseras"
GP: Utslagen. "Det är svårt att le, sjunga och dansa på samma gång. Särskilt när koreografin ser ut som om den är gjord för en tjej."
SvD: 3/6 "'Pame' är 'Cara Mias' lite blekare kusin. Daniel Mitsogiannis ser dessutom ut som BWO-Martins grekiska halvbror. Men om inte Sverige tröttnat på medelhavsdisco kan 'Pame' ändå ligga bra till."
DN: 2/5 "Några snirkliga orientaliska slingor inleder, sedan kommer ett distinkt marschbeat som över går i en partypoppig tjatig, men effektiv, refräng. Har vi hört det förut? Japp."
City: 2/5 "Disko med grekisk touch som inte kommer klara sig vidare i Melodifestivalen. Men låten kommer bli en riktig gayhit och Daniel kan nog se fram emot att få uppträda på Europride i sommar."
Sydöstran: 2/5 "...bra koreografi. Tyvärr känns inte låten lika vass. Lär slå på den grekiska övärlden och sommarens discon. Inte mer."


4. Linda Bengtzing "Hur Svårt Kan Det Va?"
MrR: 5/5
Halleluja! Här har Alla flickor legat med Jag ljuger så bra, och på nåt hörn deltog även Mikas Grace Kelly i den himmelska akten. Det här är en klockren Linda-dänga som garanterat kommer att traska rakt in i Globen. Det är energi, det är lättrallat och det är framförallt en låt som Sverige väntat på i fyra veckor.

MrK: 5/5
Det här är så mycket schlagerextas att jag nästan går sönder. Låten är så mycket Linda Bengtzing att det borde bli parodiskt - men det blir det inte. Det blir bara årets bästa svenska schlager. Dansarna som kallats hiphop-tomtar och allt möjligt annat i kvällstidningarna har jag älskat från första stund, och när en redan blingad Linda fyrar av sitt glittrande leende rakt in i kameran det här är kvällens klaraste Globenfinalist. Se upp, Perelli!

Aftonbladet: 4/5 "Det är värsta energichocken där Mikas hit Grace Kelly hånglar med en Lotta Engberg-schlager som dopat sig med 200 kilo koffein. En tre minuter lång uppvisning som består av lika delar glädje, värme och sexuell frustration."
Expressen: 4/5. "En racer med dubbla turbo och en fartblind Linda Bengtzing vid ratten. Allt låter ungefär som det brukar –som värsta schlagern- när Linda trycker gasen i botten. Globen."
GP: Till Globen. "Låten är bara en ny version av Jag ljuger så bra. Men Lindas framträdande är - så tokigt wow! Hon har energi nog för att driva ett kärnkraftverk och gör verkligen allt vad hon kan röstmässigt av refrängen i sina röda läderhandskar och kortklippta frisyr. Snor Perrellis direktplats."
SvD: 4/6 "Det är glatt, dansant och svensktoppsnära. Hon borde hamna bland de fyra första med denna trudelutt"
DN: 3/5 "Det är lite för mycket av allt - körer, ylande gitarrer, eko-effekter, malplacerade dansare. Bengtzing är betydligt bättre än låten... Kanske hela vägen?"

City: 4/5 "Kraftfull refräng, men inte lika direkt som 'Jag ljuger så bra' som Linda tävlade med 2006. Men en märklig krock uppstår när klämkäcka schlager-Linda omges av tre hiphopsnubbar från Bounce som kör töntifi erad streetdance."
Sydöstran: 5/5 "En explosion i känslor, speciellt glädje och en sjuhelvetes vilja. Det funkar för mig! Det här kan vara en vinnare."


5. Nordman "I Lågornas Sken"
MrR: 2/5
Varför fick Nordman den här rätt snygga popetnolåten? Det är för många ord på för kort tid för Hemlin, och han har på repen haft tydliga problem med texten. Förra gången tog Ödet duon till final. Nu bränner svenska folket deras chanser på bål innan man ens hinner säga häxa. Visst?
MrK: 1/5
Dels är jag galet trött på sådan här nordisk nittiotalsfolkmusikpop med mungiga och flöjt, dels så finns det få saker jag tycker är så dumt i en låt som en berättande påhittad sagotext, och slutligen så känns det som om vi här har ännu ett fall av felplacerad artist. Det är alldeles för många ord per sekund för Håkan Hemlin i refrängen och det hjälper inte hur många dansare de bränner upp på scen - det här är iskallt hos mig.

Aftonbladet: 1/5. " Nu är det åter igen dags för heterosexuell forna tidsmusik som äter vildsvin och dricke mjöd. I lågornas sken skändar musiksmak."
Expressen: 2/5 "Den här häxbrännarschlagern kommer att få Jan Guillou att fira med ett glas California Red, Pontare att tända en pipa präriegräs och landets alla barn att börja leka med tändstickor. I lågornas sken är en molotovcocktail av folkmusik, techno och pudelrefräng som fäster som napalm. Smaklös med effektiv."
GP: Till Globen. "Häxbål och medeltidsutstyrsel. Och så en låt som har samma snärt i refrängen som Vandraren en gång i tiden hade. Jag tror svenska folket har svårt att gå förbi det bär bidraget."
SvD: 3/6 "Folkrockversen är allt för anemisk, samtidigt finns det en fotbollskörkvalité i refrängen som ger ett hyggligt lyft. Men det räcker inte."
DN: 2/5 "Det dröjer ungefär en och en halv sekund innan Mats Westers nyckelharpa kommer in. Ungefär samtidigt börjar Håkan Hemlin sjunga en parodiskt ödesmättad, i sammanhanget ovanligt avancerad och narrativ, text om en häxprocess med sin något krystigt heasa röst."
City: 1/5 "Det är marschtakt, medeltidsromantisering och den här gången handlar texten om häxprocesserna. Om svenska folket skickar det här till Globen kommer vi att skämmas över vår nationella härkomst."
Sydöstran: 3/5 "Refrängen satte sig direkt i skallen. Kommer det inga svaga låtar i Karlskrona?"


6. Sibel "That Is Where I'll Go"
MrR: 4/5
Sköra Sibel sjunger fantastiskt bra i en ballad som är i Empty room-klass. Kameraarbetet påminner om Sarah Dawn Finers förra året och jag är övertygad om att den lilla stjärnan med den stora rösten kommer att gå vidare ikväll. Jag har dock en liten reservation och det är att där hade glimten i ögat så överdramatiserar Sibel och gör låten mer dramatisk än vad den egentligen är.

MrK: 4/5
Frågan är dessutom om inte Sibels otroligt välskrivna tårdrypare faktiskt till och med slår Sannas dito på fingrarna, även om Idoltjejen känns långt mycket svalare och totalupplevelsen så mycket mindre drabbande än när Bromöllatösen krossade allt motstånd i Västerås. Men räkna inte bort det här. Det kan bli riktigt, riktigt farligt. Med all rätt. För det är riktigt, riktigt bra.

Aftonbladet: 3/5. "Är en av förebilderna Celine Dion? Japp. Maraiah Carey? Absolut. Sibel skänker den bombastiska balladen en personlig och vacker skörhet. Men hennes röst riskerar att gå sönder i direktsändning. Pressen kan bli för stor."
Expressen: 3/5 "Ex-idolens röst är imponerandeoch låten andas så mycket nattradiokvalitet att Michael Boltons hår kommer att krulla sig."
GP: Utslagen. "Det här är en låt som kräver ett stort självförtroende, en fet röst och utsträckta armar mot publiken. Det har inte nervösa Sibel haft på repen."
SvD: 3/6 "Inte ens Celine Dion skulle kunna skaka liv i den här händelselösa balladen."
DN: 3/5 "'That is where I'll go' är tveklöst ett av tävlingens finaste bidrag, men låtens ganska ryckiga och omelodiösa form talar emot den."
City: 3/5 "En karaktärslös ballad som man inte får något grepp om. Låter som ett förvirrat medley av en bunt Celine Dion-låtar."
Sydöstran: 2/5 "Den forna Idolprofilen klämmer i en med stark ballad. Men i den här konkurrensen tror jag att den står sig slätt."



7. Fronda "Ingen Mår Så Bra Som Jag"
MrR: 2/5
En vass milkshake av ska/rap/klezmerrröj och pop är vad Fronda vispat ihop till sin schlagerdebut. Han serverar den dock inte speciellt charmigt utan tuggar bara på med sin roliga text om hur vardagen ser ut utan glimt i ögat. Och det kära vänner blir hans misstag.

MrK: 3/5
Den här blandningen av hiphop, klezmer och zigenarröj är allt det jag hade hoppats Andra Generationens kebabpizza skulle ha levererat. Om bara den lite introverta Fronda öppnar sina snygga ögon och ler lite mer i kameran (och minns hela den småsköna texten om att vardagen kan vara rätt skön) så är jag säker på att det kommer det rycka i kroppen på fler än mig.

Aftonbladet: 1/5. "Låten är bra i nio sekunder. Fronda joggar på stället och har operaerat fast sin vänsterhand nånstans nere vid grenen. Och han ser verkligen inte ut att må bra. Han verkar su och förbannad. Tja, vem fan blir glad av den här låten."
Expressen: 1/5 "Fronda kan vara festivalens suraste och stelaste artist genom tiderna, och då hjälper inte en refräng som påminner om Karlssons klister."
GP: Utslagen. "Förra veckan hoppade Frida till final med en liknande dagislåt. Och visst, refrängen från svenskrappande Mendez är både intensiv och tjatig tjatig tjatig. Men en gång till? Nä."
SvD: 2/6 "Sedan blir det dragspel, hiphop och något som jag tycker låter lite som turkisk folkmusik. ... Som det är nu känns hela numret bara lökigt."
DN: 1/5 "Den lilla chans 'Ingen mår så bra som jag' hade sänks slutligen av Frondas stela tvekan på scen. Det ser nästan ut som om han ångrar sin medverkan."
City: 2/5 "Eklektisk och fartfylld Balkanbit där dragspel möter rap. Handlar om att få ihop det så kallade livspusslet."
Sydöstran: 1/5 "Västeråsaren må vara sympatisk, men det hjälper inte. Här kommer deltävlingens jumbo. Det är jag beredd att sätta en peng på."


8. Charlotte Perrelli "Hero"
MrR: 5/5
Jag ska vara ärlig. Jag tyckte inte att den här enormt upphaussade låten var en vinnare när jag hörde den för första gången. Det var en bra låt som jag absolut ville höra igen. Nu när jag lyssnar till Hero för femtielfte gången så ÄLSKAR jag den. Charlotte sjunger sin supersköna Kalla nätter-kusin strålande. Hon glittrar som en hel discoboll och bjuder på treminuters schlagershow av hög klass.

MrK: 4/5
Med det sagt så är Hero ändå en av årets klart bästa låtar, en toppmodern discoschlager för 2010-talet där genierna Ljunggren och Kempe överträffat sig själva. Charlotte är ju dessutom en stensäker sångerska med star quality av Carola-mått, och synkrondansen och slutposen sitter som en smäck. Ändå känns en Globenplats långt ifrån självskriven när man ser det på scen.

Aftonbladet: 4/5. "Låten innehåller allt som krävs av en modern discoschlager år 2008. Vetenskapsmännen Bobby Ljunggren och Fredrik Kempe har klonat fram Hereo genom DNA från Kylie och Paparizou. Frågan är bara om publiken gillar numrets konstgjorda uutryck och stela koreografi."
Expressen: 4/5 "Jag är redan hopplöst förälskad i den här skitsnygganattklubbsandwichen fylld med blingade beats och lyxigaste tonartshöjningen sedan Björn och Benny uppfann discokulan."
GP: Till Andra Chansen. "Lasershow och specialsydd silverdress från designern Matilda Modig i Göteborg. Inget har lämnats åt slumpen när den gamla vinnaren är tillbaka. Till skillnad mot Carola så har Perrelli verkligen en bra låt. Ändå saknas nåt. I tv är nämligen inte numret lika snyggt som i arenan."
SvD: 5/6 " 'I'm a star, I'm a hero', Sjunger Perrelli övertygande och bakom henne dunkar fräsch danspop som får mig att tänka på Boney M:s allra mest glödheta stund, Ma Baker."
DN: 4/5 "Och vinnaren från 1999 har både låten och framträdandet för att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Håller ett högt tempo genom hela refrängen, fram till den rasande tjusiga tonartshöjningen"
City: 4/5 "En riktig vinnarlåt som hör hemma i Globens toppstrid. Har en klassisk schlageruppbyggnad, men i moderniserad tappning."
Sydöstran: 4/5 "Upphaussad som få och jag ska villigt erkänna att jag har lagt in några hundralappar på Hovmantorps primadonna som slutsegrare - innan jag hörde låten. Efter att ha hört framförandet är jag inte lika säker."


Fotnot: Ni hitter alla de andra tidningarnas fullständiga betyg i deras respektive tidningar, och oftast finns de inte på nätet, utan det är bara att pallra sig iväg till närmsta kiosk! Våra betyg kan ni däremot läsa alldeles, alldeles gratis HÄR!

2 kommentarer:

Malin S sa...

Va glad jag blev som hittade er blogg och alla omdömen från så många blaskor, tack !
Det blir en rackarns glittrig SCHLAGERtävling ikväll (till skillnad från innan i år), underbart.

Anonym sa...

Fan va gött,, drömscenariot blev verklighet // Henrik