BWO - You're not alone

Alexander Bard traskar in med ridspö och ridhjälm till journalisternas jubel. BWO is in da house!

Jag tänker inte sticka under stol en endaste sekund med att jag är partisk här. Jag älskar BWO. Massa. Jag har tyckt om dem som band sedan de dök upp (Living in a Fantasy är fortfarande en av mina absoluta favoritlåtar) och jag har tyckt om dem som personer sedan jag träffade dem första gången.
Så. Då har vi det klart. Så behöver ingen påpeka det.

Därmed ska det sägas att jag inte lägger mig på rygg för You're Not Alone som jag gjorde för Lay Your Love on Me. LYLOM var kärlek för första sekund. Numret. Låten. Allt. YNA är svårare. Kräver mera tid (och det är inte alltid ett gott tecken).

Men den växer efter några lyssningar den här Timbaland-pudrade radioballaden. Som ett spädbarn på stereoider. Och bäst är det så fort Martin är i närbild. Han sjunger helt fantastiskt (i en lägre tonart än tidigare) och kramar varje liten känsla som finns ur texten. Väldigt snyggt.

Reine Mirros nummer känns idag på torsdagsrepet mera tveksamt utan de riktiga scenkläderna, iallafall än vad deras tidigare nummer (minus Gone) har gjort - dock inte jämför med det vi sett tidigare idag, kanske. Inga takhissar eller fyrverkerihissar. Dansarna har gigantiska, snygga neonrör - men har man ett starkt streck som lyser blir det ganska tydligt när man inte rör sig exakt samma...och där är de inte ännu. Men i morgon när det är kosmonaut-overaller på och stegen övats några gånger till så kanske det blir tydligare.

Så. hur går det då? Blir det tredje Globenresan för BWO? Hm. Jag vet faktiskt inte. Det borde det. Jag vill gärna tro det. För i min bok är det här dagens bästa låt. Men min kollega är dock mera tveksamt och tror Molly och EMD har det som i en liten ask.

Jag ber att få återkomma i ämnet.