I feel a little bit disconnected...

Det finns ett utbrett rykte om att Marie Serneholt inte kan sjunga live, well, det kan vi slå hål på nu. Marie sköter sig nämligen klanderfritt i ett superkoreograferat nummer som ser väldigt Britney Spears anno 2009 ut.

Halva Man Meadow och tre andra hunkiga dansare ormar sig runt på scenen och kring en låda som det står - just det - Disconnect Me på - och självklart blåser den numera obligatoriska Carola-fläkten runt håret på den ständigt leende (och verkligen sjukt snygga) Marie. Det ser verkligen superbra ut alltihopa.

Så så långt är allting väl.
Men det är något med låten som inte connectar med undertecknad.
Tyvärr.

Jag misstänker att problemet bottnar i att jag alltid har haft svårt för låtar som är lite otydliga och som mest består av en massa rytmer istället för en tydlig vers och refräng. Kanske ett tecken på att jag börjar bli gammal... Vad vet jag. Vår frenemy här bredvid mig kissar nästan på sig av förtjusning och han är några år yngre...

Men jag kan inte heller riktigt släppa känslan av att låten försöker så hårt att vara ett Eurovisionbidrag att den tappar sin identitet någonstans på vägen (och just nu dyker det dessutom upp en trädgårdsspalje mitt i numret som jag inte riktigt förstår vad den gör där. Jag tror inte den ska vara där) och det är verkligen synd. Tony Nilsson brukar ju alltid få till det annars.

Svårtippat.
Men fröken Serneholt gör som sagt verkligen inte bort sig. Henne skickar jag gärna ut i Europa någon gång. Fast (efter två rep) inte i år.