Till skillnad från Aftonbladets Markus Larsson så gillar jag faktiskt den här gautumusik-varianten av Ace of Base ganska mycket. Måhända har Schlagerprofilernas favorit-amerikanska Sharon Vaughn klämt in lite väl många ord i refrängen för vi svenskar ska hinna med att höra vad de sjunger, men det är glatt och svängigt och row-ohoh-ohoh-ow-partiet sitter som en smäck efter första lyssningen.
Anslaget känns lite som ett party i en Kusturica-film; färglada lampor på skärmarna, huskören i väst och hatt, ett gammal vevpositiv och Lars med värsta, gamla dragspelet som hämtad direkt från ett tivoli ur en Pippi Långstrump-film. Lovestoned själva är två killar och två tjejer som - liksom som NEO i numret innan - känns väldigt säkra för att vara debutanter.
Samtidigt känns alltihopa lite blekt trots alla färger. Det händer liksom inte mycket. Men efter Timoteijs smash förra veckan, efter en rad bleka repetitioner, så vågar jag absolut inte räkna bort det här gänget så här tidigt. Det svänger ju! Och med en kritikerdiss på det kan det bli riktigt farligt.
RSS Feed Removed
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar