Dagens Topplista!

a.k.a: R2 Försöker Skriva Elaka Saker Om Sina Fem Favoritlåtar i Finalen

1. The Ark – The Worrying Kind
En låt som börjar som Waterloo och dessutom med refrängen? I Melodifestivalen? Hur tänkte de? Finns det överhuvudtaget någon röd tråd genom alla stick, gitarrsolon och refränger i den här Status Quo-gubbrocken? Och fjädrar? Är inte det bara sååå Javiera 2002?

2. Måns – Cara Mia
Söt som socker men också med en refräng som klibbar mera än en Lisebergsunges felplacerade sockervadd på designerjeansen – hur många gånger kan man egentligen sjunga Cara Mia i en låt utan att bli misstagen för att stamma? Och hur billig känns inte produktionen? Har Kempe&Co någongång funderat på att utelämna sitt tiokronors standard umpa-umpa och "den-där-jäkla-gitarslingan"?

3. Marie Lindberg – Trying to Recall
En lärarinna med på en stol i en gardin! Knappast det nya svarta i Eurovisionssammanhang, va? Dessutom: reuniting, trying, sacrificing... Vad är grejen med alla dessa passiva verb? Kunde inte någon engelsklärande kollega slängt ännu ett glasögonbeprytt öga på den där texten innan den lämnade Munkedal?

4. Sonja Aldén – För Att Du Finns
Om Sonjas ballad vore ett drinking game där man tog en shot för varje schlagerklyscha i texten, så skulle ingen klara sitta upprätt innan tonartshöjningen. Ryktet säger att det var den här texten Linda&Markoolio skulle sjunga först, men de stoppade det för att det blev citat: "så överdrivet att det inte blev roligt".

5. Andreas Johnson – A Little Bit of Love
Hade det inte varit bättre att Arvingarna hade fått den här låten som Bert ville? Då hade vi ju sluppit allt detta sympatiröstande på Mr Vi-Tycker-Du-Skulle-Vunnit-i-Fjol och denna Bette Midler-möter-Bruce Spingsteen-anonymitet hade kunnat lämnat plats för After Dark i Globen.

…och så ett försök till motsatsen…

10. Tommy Nilsson – Jag Tror på Människan
Han sjunger ju bra...
....fast inte så bra som Sarah Dawn Finer.