MaltaSong 2008

Okej, Malta...
Sjutton låtar tävlar i semin på torsdag och åtta går sedan vidare till lördagens final. Flera artister har med två låtar, och generellt sett är det lite, lite roligare än de andra länderna jag lyssnat på.
Men allt är förståss relativt.

Här är rapporten efter min första genomlyssning.


Claudia Faniello - Caravaggio
Den Maltesiska uppföljaren till Björn Skifs Michelangelo? Nästan. I allafall tematiskt. Musikaliskt är det lite mera klassisk schlager (jag stör mig på att jag inte kan knäcka vilken låt det är den påminner om) uppblandat med cembalo för att göra det hela lite mera barockt. Fabricios syrra rör sig som ett kylskåp i klippet, och trots att det här är lite för formulativt för min del så är det ändå en av de klart bästa låtarna jag hört bland alla de bidrag från olika länder jag lyssnat på hittills.

Glen & Pamela - Loved by you
Glen & Pamela kämpar hårt för att försöka vara 2000-talets svar på Kirsten & Sören, med upphottad dansbandlåt med Grease-shoobido och Wham!-yeah, koreografi från Österrikiska Mess 1982 och en entusiasm de förmodligen studerat hos brittiska Same Difference. Som om inte det vore nog så dyker det dessutom upp ett stepp-parti någonstans i mitten. Only in Eurovision, darlings. Only in Eurovision. Men va fan - hellre än slätstruken rock eller RnB säger jag.

Eleanor Cassar - Give me a chance
Jag tror inte ens Whitney hade kommit undan med den här slätstrukna powerballaden under sina glansdagar. Refrängen är så obefintlig att allting känts som en enda lång vers om de inte tryckt in en kör då och då. Inget fel på pipan...men en kisspaus.

Morena - Casanova
Synd på så rara ärtor. Morena ser ut som Rachel Rays snyggare och smalare lillsyrra, och i början har jag en förhoppning om att det här ska kunna ta sig ordentligt...ända tills det visar sig att refrängen är en katastrof som helt slarvas bort. Andorras Gisela kan sova lungt med vetskapen om att hon blir den enda kvinnan med en Casanova i Belgrad.

Rosman Pace - Love is just the way
Killen låter och ser ut som en Idolfinalist...och det gör låten också. Tyvärr då mera en Marie Picasso-finallåt än en Agnes-finallåt om ni förstår vad jag menar. Kunde varit en hit på Irland med Westlife - och absolut inte omöjligt ett tävlingsbidrag i Eurovision. Men det gör den inte mindre sömning.

Morena - Vodka
Förmodligen insåg Morena också vilken katastrof Casanova var och ville ställa upp med en låt till för att vara på den säkra sidan. Bra tänkt, för här blir det genast bättre. Som en blandning av E-type, Sanne Salomonsen, Scooter och Verka Serduchka (kryddat med fotbollskörer som skriker på ryska) går hon loss i en musikalisk motsvarighet till en panikattack på taket av ett framrusande tåg. Hysteriskt - men det gillar ju jag. Jag köper till och med alla de ganska pinsamma östeuropeiska flörtarna rakt av bara för att jag får George Michaelska Freedom-vibbar av refrängen. Heja, heja. Men man får nästan duscha efteråt.

Klinsmann Coleiro - Super hero
Fast han har gitarren lägre än sina testiklar och försöker verka lite indiepop till en början, så är det här en klassisk dansbandsschlager förklädd till rock i versen, men nästan fånigt traditionell i refrängen. En hybrid mellan Magnus Carlsson och Jimmy Jansson som är för blek för att jag ska minnas den efter en lyssning.

Pamela - Whispers
Pamela är tillbaka utan Glen, och här gör hon en långt långsammare och mindre hurtig sak med operainslag. Det börjar ganska vackert (om än lite tråkigt) men refrängen lyfter inte tillräckligt för att mitt intresse ska hållas igång. Operasnutten känns väldigt, väldigt Eurovision, dock.

Daniela Vella - Throw your stones
Sådana här midtempolåtar där absolut ingenting händer är det tråkigaste jag vet. Usch. Nästa!

Mary Spiteri - My Last Encore
Well, med tanke på damens ålder så kan det nog mycket väl vara hennes sista encore... Ett snabbt MSN-meddelande till min schlagernördsfaktabas Pierre berättar att Mary faktiskt kom 3:a i ESC i Sverige 1992, och att hon dessutom deltagit "X-antal gånger" i Maltas uttagning. Okej. Med ett vibrato värre än Sanna Nielsens och en röst som Eartha Kit så antar jag att schlagerbögarna på Malta kissar på sig varje gång hon ställer upp - men jag har svårt att tro att det här Streisand-numret kommer ta sig över Medelhavet.

Klinsmann Coleiro - Go
Jimmy Jansson-killen med den låga gitarren är tillbaka i en låt som lite modernare och som ligger lite närmare Andorra-Anonymous (fast utan deras energi) än hans förra. Det här skulle kanske kunna bli något faktiskt.

Chris & Moira - Alright
Maltas motsvarighet till Roxette (i den ålder Gessle & Fredriksson är nu) sjunger ordet Alright så många gånger att tillslut stänger jag av.

Jean Claude Vancell - Contradiction
Spansk gitarr inleder den här låten skriven och framförd av en småfjollig kille med ett hiskeligt högt hårfäste som sjunger lite sådär modernt, olidligt genom näsan. Låten glömmer jag dock bort så fort den tagit slut. Aldrig ett bra tecken.

Jessica Muscat - Tangled
Ibland kan tre minuter vara väldigt, väldigt långa. Pigg i något som vill vara/borde ha varit en modern poplåt...men det känns aldrig som om den kommer hela vägen fram.

Claudia Faniello - Sunrise
Lagom anonym schlagerballad som dock ger Claudia vinsten i "högsta snittet för oss med flera låtar" i Maltas tävling. Men ska Malta skicka henne så ska det vara med Caravaggio.

Mary Spiteri - If you believe
Malta-Mary är tillbaka i ytterligare en ballad. Inget större fel på varken tanten eller låten här., men hela paketet känns lika gammalt som tävlingen själv.

Petra Zammit - Street car of desire
Lite country-möter-blues med ett knull-saxofonsolo i mitten...men jag gillar det faktiskt. Charmigt på något sätt. Och framförallt en riktig låt.

Slutsats? Öronen blöder, huvudet snurrar, men - Caravaggio känns som ett tryggt men kanske lite tråkigt val och Vodka är en sådan där låt jag gillar men bara kan ursäkta att den finns till för att den tävlar i ESC. Go eller Street car of desire skulle säkert fungera att tävla med också...men det slutar väl med att de skickar Mary.