Tyckarna är (förutom era favoritschlagerprofiler då såklart) Aftonbladets Markus Larsson, Expressens Anders Nunstedt, GPs Johan Rylander, Svenska Dagbladets Stefan Malmqvist och DNs Mattias Dahlström. Denna vecka har vi dessutom adderat lite kvinnlig fägring genom Citys Lina Wennersten och Carina Jönsson.
1. BWO "Lay Your Love On Me" MrR: 5/5
Lay your love on me är allt som Temple of love misslyckades med. Lay your love on me är till stor del en skön variant av Hung up med stänk av Oh mama och balkansk dramadisco. Det här är allt som ni väntat på sedan schlagerstarten. I put all my love on this.
MrK: 5/5
Det här är en riktig och har en refräng som sitter som ett, den har årets bästa scenshow hittills (jag älskar att det startar som ett dekadent, bakfullt 1500-talsparty som väcks till liv med Madonna-ryck och jag tycker det är så kul att de hissar upp Martin i taket medan Marina ligger lojt på sin divan) och de har kläder jag fortfarande skrattar åt. Snälla! Rösta på det här! Det här måste vara med i Globen...och helst skickas till Serbien.
Aftonbladet: 3/5. "Bidraget är ett kollage av Gimme, gimme, gimme med Abba, Madonnas Hung up, Lili & Susies Oh Mama och en fotbolsramsa. Kanske i inte det bästa BWO gjort men låten växer och scenshowen stick minsta sagt ut."
Expressen: 4/5. "Lay your love on me är som en komprimerad Kylie-show med fyrverkerier och stunttrick. Det är också en magnifik poplåt med synnerligen snygga drag av Abba-skägg och solbränd italo. Globen."
GP: Final. "BWO har scenografisk helhet och ett visuellt sångaress i Martin Rolinski. Som äter kameror, rullar höfter och åker pyrohiss."
SvD: 4/6 "…inte lika bra som Temple of Love. Syntkramad discopop med technoknorr som flirter vilt med Lili och Susies Oh Mama."
DN: 4/5 "Årets festivals hittills mest genomtänkt sammansatta bidrag. "Lay your love on me" är Madonna, varenda Abba-hit man kan komma på, Lili & Sussies "Oh mama" och eurotechno i en blandning så smittsam att den närmast måste vara garanterad framgång. Ändå känns den inte som en uttänkt marknadsstrategi."
City: 4/5 "En klassisk BWO-låt som fl irtar med Abba och påminner om Madonnas ”Hung up”. Repetitiv disko som lär funka bättre i Belgrad än i Linköping"
2. Mickey Huskic "Izdajic"
MrR: 1/5
Visst, hade den tävlat för valfritt balkanland i Eurovision hade den lätt hamnat i mitten av resultatlistan där. Men i Linköping blir det här bara ett stort zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz….
MrK: 2/5
Tyvärr är det här ingen ny Lane Moje, Molitva eller Leijla, utan en okej lagomballad som sjungs av en riktigt bra sångare på bosniska (och lite på engelska). Och den har definitivt sin publik och kan få en del röster. Men för mig är det helt enkelt inte riktigt så bra som jag hoppats.
Aftonbladet: 1/5. "Balladen klampar fram med tunga fötter och Mickeys utstrålning ger knappt utslag på badrumsvågen."
Expressen: 1/5 "Sentimentala vänner av Balkansnyftare har ett par härliga minuter framför sig. Men sen urartar det tämligen totalt. När Mickey byter språk till engelska förvandlas numret till gleshårig pudelrock från 1982. Utslagen."
GP: Utslagen. "Ingen dålig låt i grunden, men fel plats och fel tillfälle. Mickey rockar till det genom att kasta mickstativ, men har för övrigt tv-utstrålning som Lars Leijonborg."
SvD: 2/6 "…det hela är inte speciellt rafflande. Lite cello och mycket känslor. Att Mickey Huskic sjunger på sitt modersmål är det mest vågade I sammanhanget"
DN: 1/5 "I stället förvandlas "Izdajice" till en stapplande pudelrockballad och Huskic till en raspig rocksångare. Synd. Det förbättrar inte direkt de redan små chanserna han hade att gå vidare."
City: 2/5 "Extremt seg ballad på bosniska och när han växlar språk till engelska blir det bara fånigt."
3. Frida feat. Headline "Upp o Hoppa"MrR: 4/5
Jag hade noll förväntningar på Frida, så gosse vad hon överraskar! Hennes genomcharmiga Flickrums-Peps är ett riktigt lyckopiller. Frida sjunger dessutom riktigt bra (på klingande skånska). "Andra Chansen"?
MrK: 3/5
En klar överraskning. Det är absolut inget märkvärdigt, men jag blir på jäkligt gott humör när jag ser Frida och hennes sköna gäng skutta ut på catwalken, och ibland räcker det en bra bit!. Jag är redo för, jag är redo för, jag är redo för en sväng om! Nästan en fyra. Skrällvarning?
Aftonbladet: 3/5. "En skånsk blandning av hiphop och calypso som svänger mer än när björnen Baloo skakar loss under ett tecknat banaträd. Om tittarna är redo kan det här bli första hiphoplåten som lyckas i Melodifestivalen."
Expressen: 2/5. "Dunka mig-Frida är förblffande svängig och hurtig i sin lika infantala som effektiva schlagerdebut. Tänk bort rap-partiet bara även om det är svårt. Femma?"
GP: Andra Chansen. "Men jag chansar och skickar skånskan norrut. Tror att alldaglighet, dagis-hiphop, scengläjde och en smittande, glad refräng kan ta poäng. Kan till och med skrälla."
SvD: 4/6 "De vill att vi ska resa oss ur tv-sofforna och ta en svängom. Jag gissar att många kan tänka sig att följa den uppmaningen."
DN: 3/5 "Låten hade möjligen tjänat på att "Dunka mig"-Frida kört solo utan rapparen Headline, vars forcerade rap inte riktigt passar in i helheten. Men refrängen är tillräckligt stark för att "Upp o hoppa" ska kunna utmana om en "Andra chansen"-platsen."
City: 3/5 "Energifylld låt med klistrig refräng som definitivt ger den en plats på nästa ”Hits for kidz”."
4. Thérèse Andersson "When You Need Me"
MrR: 2/5
Här är jag kluven som en kameltå. Å ena sidan är det här mäktig operadisco med hårdrocksdriv som görs oerhört snyggt av en kompetent artist. Å andra sidan så är When you need me en småtrist Slovenien-ripoff från förra året som aldrig griper tag. Men vem ska rösta på det här?. Hm.
MrK: 2/5
Jag hade tänkt skriva att det här bidraget är kvällens stora vattendelare - att man antingen älskar det eller också så avskyr man det - men så inser jag att jag själv har jättesvårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker. Therese har verkligen en schyst pipa och det finns något i den här opera-möter-hårdrock-hybriden och i det helt skamlösa over the top-framträdandet med Carolas avlagda fläktar och flaggor som jag har svårt att inte tycka om.
Aftonbladet: 1/5"Herre min skapare. Therese må vara en skicklig sångerska men låten? Medeltidveckan på Gotland möter en fornnordisk hårdrockoperett i Nordmans skivstudio. Jag måste skicka min musiksmak till akuten."Expressen: 2/5. "En miljon Carola-fläktar kan inte dölja att här finns det ingen melodi att tala om. Pay TV-Therese sjunger opera, rock och schlager. Hon är Nightwish och Elysions lilla kärleksbarn. Andra Chansen."
GP: Utslagen. "Gillar Thérèse Anderssons sätt att ta för sig på scenen, gillar hennes starka röst och är svag för galenskapen i utförandet. Det räcker inte. Det är för mycket marsch och skrik för att den här schlageroperan ska gå hem."
SvD: 4/6 "Här handlar de tom pampig och mäktig operahårdrock som är snäppet vänligare än det genrens giganter, finska Nightwish, ägnar sig åt."
DN: 2/5 "Dramatiska hårdrocksverser med tungt malande riff och ett subtilt kastanjettljud övergår i refrängen till - ännu mer dramatisk opera. Inte min kopp med te personligen, men låten står ut så mycket mot övriga bidrag, inte bara i deltävlingen utan hela festivalen, att den är omöjlig att räkna bort."
City: 1/5 "Underlig och inte särskilt lyckad korsning mellan musikal, opera och bombastisk marschmusik."
5. Patrik Isaksson "Under Mitt Tunna Skinn"
MrR: 4/5
Låten är ett koncentrat av allt som är bra med Isaksson, kombinerat med en släng schlager, Och till hans fördel så flirtar han ohämmat snyggt med kameran i tre minuter och levererar en låt som sitter som en smäck. Minst "Andra Chansen".
MrK: 4/5
…nu är han tillbakamed en rakare schlager (höjningen kan vara startfältets snyggaste och slutet är ett klassiskt schlagerslut) och med ett långt säkrare framträdande med en röd micksladd, ett schackrutigt golv och (framförallt) sitt band i ryggen. Jag tror det här är bidraget som de som röstade på Andreas Johnson de senaste två åren suttit och väntat på i år, och en resa rakt in i Globen känns inte alls omöjlig.
Aftonbladet: 3/5. "Isaksson börjar försiktigt och vrider sen upp intensiteten för varje sekund. Låten är fullpepprad av vältajmade schlagercresendon och tonartshöjningen är i det närmsta perfekt."
Expressen: 2/5 "Om jag känner Isaksson rätt så gillar han Springsteens muskler och Svenska Favoriter. Han beundrar Rick Springfields skjorta, älskat att spela pantomimteater och äger alla Miami Vice-boxar. På VHS. Fullkomligt logiskt är Under mitt tunna skinn hans nya Hos dig är jag underbar. Flopp."
GP: Andra Chansen. "Det är en riktig låt, en bra låt, kanske det bästa hantverket i startfältet. Men.Vi har hört den, vi har hört den, oj vad vi har hört den. Det händer inget, den står still."
SvD: 3/6 "Knepigt bidrag detta. … Min själs metatabletter sätts inte I brand, samtidigt vet jag att Isakssonska låtar av det här slaget har varit poppis förr."
DN: 3/5 "Väldigt svensk rock med breda ben och näven i luften som börjar försiktigt, men växer sig allt större, för att sluta i ett direkt bombastiskt, och väldigt imponerande, crescendo."
City: 3/5 "En typisk Patrik Isaksson-låt, fast i högre tempo och med obligatorisk tonartshöjning. Kommer få ett långt liv i P4-land."
6. Caracola "Smiling in Love"MrR: 5/5
Smiling in love har för den här schlagerrecensenten ALLT. Tuggummifräng, smittande glädje, danssteg att ta efter, och kompetent sång av tre ursnygga tjejer. Det är sånt här som gör att jag älskar den här tävlingen, och det är sånt här som jag kommer att dansa till ända fram till Melodifestivalen 2039. "Andra Chansen". Med en liten skrällvarning för något större...
MrK: 4/5
Detta är perfekt bubbelgumspop med klisterrefräng att älska eller hata, serverat av tre supersöta, duktiga färgklickar till tjejer som verkligen sprudlar av glädje. En kombination som är helt oemotståndlig för mitt gamla schlagerhjärta. Skrällchans?
Aftonbladet: 3/5. "Caracola- Sveriges svar på Las Ketchup- har sina brister. Ibland skär deras falsetter upp blödande sår i öronen. Men refrängen som inspirerats av Hansons hit Mmmmbop är …wow, liksom."
Expressen: 2/5 "Smiling in love är så bubbeli-Bobbles-happy att den galopperat fram som startfältets absoluta svarta häst under genrepen. Andra Chansen."
GP: Utslagen. "Fridas främsta hot om kvalplatsen. ... Men den rackarns refrängen och bitvis starka sånginsatsen gör mig svag och vacklande. Skrällvarning där med."
SvD: 2/6 "Caracola bjuder på te. Tyvärr är det inte min kopp. … Smiling in Love är sockrig gympingdisco av ett slag som inte ens hörts på Friskis & Svettis sedan tidigt 1990-tal."
DN: 2/5 "Tjejtrion Caracola är duktiga på scen, de kan säkert waila sönder vem som helst av konkurrenterna (och försöker också göra det), men bortsett från det där nonsensutropet som sätter sig på hjärnan omedelbart finns här inget som döljer att "Smiling in love" är ganska anonym danspop."
City: 2/5 "Tuggummischlager som påminner om ett helt gäng andra låtar. Rätt svängig och inte alls dålig, men den saknar egen själ."
7. Ainbusk "Jag Saknar Dig Ibland"
MrR: 3/5
En kanonlåt med fel artist. Jag har främst svårt för: 1. Josefins svinkämpiga sångsätt. Hon stönar och kvider fram varenda jäkla ord. 2. Den lökiga koreografin. Gruppen ser ut som festklädda lågstadielärarinnor som teckentolkar. Dessa två saker stör mig så otroligt mycket att jag inte kan ge denna kanonlåt så mycket mer än en trea.
MrK: 3/5
Ibland bränner det till - men det är inte ofta. Istället känns det bara rörigt och ofokuserat. Ibland spricker Josefins röst totalt (det är dessutom något med den jag bara inte klarar av) och i min värld är det här en vacker ballad bortkastad på fel artist. Trean är bara Wikström/Ljunggrens förtjänst.
Aftonbladet: 3/5. "En varm och emotionell låt om ångestladdad saknad. Josefin Courteney Love Nilsson är kanske ett stukat yrväder på scen, men det skänker bara låten en rå och mäsklig nerv."Expressen: 3/5 "Det är en fin ballad, skör och mäktig. Lyckas bara Josefin Nilsson knyta ihop sin schlagersäck i kväll kan det gå hur bra som helst. Final."
GP: Final. "Ska vi ha Sanna Nielsen? Då ska vi banne mig ha Ainbusk. Visst, Josefin Nilssons röst spricker emellanåt men powerballaden är stabil som en rauk och helheten hemvävd av starkaste tråd."
SvD: 4/6 "Kära Ainbusk, jag saknar också er ibland. Speciellt när jag hör er komma loss I en utsökt, stark men aningen bredbent ballad som denna."
DN: 4/5 "Har inte riktigt tyngden och elegansen hos "Empty room", men kan mycket väl bli den här deltävlingens motsvarighet till Sanna Nielsen, om publiken kan tänka sig att rösta en ballad till final två veckor på raken."
City: 4/5 "Den här låten är som gjord för Ainbusk och de sätter sina stämmor perfekt. Josefin Nilsson har dessutom en kamerakontakt som bara Martin Rolinski kan mäta sig med."
8. Eskobar "Hallelujah New World"
MrR: 1/5
Ofattbart tråkig låt. Eskobar kan enbart ha kommit med för att dom är ett namn. Eller är dom ens det? Den här urtrötta skvaldyngan hamnar lätt utanför topp fem. Haha.
MrK: 2/5
Jag får erkänna att jag är lite besviken på det här. Jag hade förväntat mig något med långt högre hitpotential nu när Eskobar debuterar i Melodifestivalen, men istället får vi ett småputtrigt albumspår som sticker ut mest för att det inte sticker ut alls. Det bara försvinner. Inget hallelujah-moment för mig. Även om det är en ganska fin refräng och ett vackert stick.
Aftonbladet: 3/5. "Det händer ju nada och ingenting under låten. Men refrängen är samtidigt så stark och sympatisk att den följer med dig hem, bäddar din säng och bjuder ut dig på frukosten dagen efter.
Inget meddelande har markerats"
Expressen: 2/5 "Halleluja new world är en bra popstek, fylld med attraktiva harmonier och bakad på full värme under tre minuter. Men det är nåt med showen. Det är så blekt att man misstänker att regissören heter Richard Hobert. Sexa.."
GP: Utslagen. "Ta fram ett lexikon och slå upp ordet joker. Står där intetsägande, trist och föga överraskande? Tänkte väl det."
SvD: 5/6 "…när Eskobar gräver fram sin gråmelerade anglosaxiska popkostym ur garderoben knackar ett helt annat universum på."
DN: 4/5 "Melodistark, driven och vän brittpop, med ett pianointro, lite lätt Smithsinfluerade gitarrer och ett stick med mycket stråkar. Den stora styrkan ligger dock i den nästan gospelaktiga refrängen som är som gjord för att tända cigarrettändare till."
City: 2/5 "Habil storbolagsindie med en släpig refräng som ändå har den fördelen att den fastnar i minnet. Eskobar har länge haft en dalade formkurva och Melodifestivalen verkar inte pigga upp dem."
Fotnot: Ni hitter alla grabbarna och tjejernas fullständiga betyg i deras respektive tidningar, och oftast finns de inte på nätet, utan det är bara att pallra sig iväg till närmsta kiosk! Våra betyg kan ni däremot läsa alldeles, alldeles gratis HÄR!
.png "English"){kind=small}
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar