Så kom då årets snyggaste refräng farande genom Malmös imponerande arena!
Tänk er låten som Duffy borde ha fått göra till senaste Bond-filmen – så länge det är verser vi snackar om – och sen adderar ni en schlagerrefräng som verkar hämtad från "allt som är fantastiskt med Melodifestival-musik" och som får armhåren att resa sig rakt upp (och nästa skjuta iväg sig från armarna) på en gammal schlagerälskare som undertecknad. Där har ni Killing Me Tenderly!
Så snyggt, så coolt, och faktiskt en av de första gångerna jag hör klassik schlager tryckas in i en modern förpackning utan att det känns som att det bara ligger en uppblingad Skaraschlager i botten. Det här är liksom på riktigt. Fast i Melodifestivalen! Bra jobbat Wikström & Co! Frågan är bara om det är för snyggt för folk med lördagsgroggen i ena handen och chipsskålen i andra?
Nåväl, numret är snyggt så det förslår dessutom. Stora LED-fyllda Ani Lorak-boxar med kvinnliga dansare som man bara ser silhuetterna av i bakgrunden (very musikalfilmen Chicago) och Maria och Anna soft i förgrunden.
Kanske lite för soft.
För min enda invändning efter de första genomkörningarna är kanske att den där riktiga kemin mellan dessa snygga brudar inte riktigt sprakar som den borde.
Dessutom måste någon bara säga det rakt ut: Skulle de inte kännas lite skumt att skicka en norsk tjej med en ungefär likadan låt (okej, bättre...men dock) året efter att hon kom femma för Norge?
Bonus: Plus för ett riktigt snyggt schlagerslut med huvudvändning a' la' Tusen och en Natt.
RSS Feed Removed
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar