05 februari 2009

A big big (positive) surprise!

Äntligen någon som hoppat på förra årets starkaste musiktrend - sextiotalet!

Emilia börjar i och för sig på en mörk, rökig jazzklubb - med förra årets most fuckable melodifestivaldeltagare Lars på piano - men i första versen exploderar istället låten likt en gigantisk rosa Hubba Bubba-bubbla och blir charmig tjejpop med Motown-vibbar. Snyggt!

Sedan blir det obligatorisk The Supremes-esque armrörelsedans och innan låten slutar hinner dessutom Emilia med en Fame-synkop och att stå uppe på Lars piano med körtjejerna Austin Powers-vajande nedanför. Kalas!

Det är svårt att förutspå hur publiken kommer ta emot det här - det är en ganska lågmäld låt trots allt - men förhoppningsvis får Emilia äntligen sin andra hit och kanske, kanske klarar hon av att göra åtminstone en halv Caroline Wennergren.

Inga kommentarer: