Bidragen i Göteborg - En första lyssning

Den första lyssningen är alltid viktig - de flesta i Europa kommer ju bara höra vårt svenska bidrag en enda gång innan de röstar. Samtidigt så ska man aldrig underskatta en scenshow och vad det visuella kan göra för en småblek låt på skiva. En tredje faktor är "in-nötning" - den faktor som gör att när vi väl kommer fram till lördag (efter två dagar av oändligt många repetitioner) så kommer mina åsikter om de här åtta låtarna säkert vara helt annorlunda än efter en enda lyssning.

Men glöm det nu. Här är det den enda, första lyssningen som presenteras (efterhand), och så här kändes det då:

E-type & Poodles "Line of Fire"
Väldigt lite E-type och väldigt mycket Poodles är väl det första intrycket. Oväntat rak schlagerlåt för att komma från det här gänget, men inte mig emot. Jodå, gitarrerna finns där såklart...och en liten, liten typisk E-type-sekvens - men också lite småmysigt oa-oa-oaaa. Ingen Melodifestivalvinnare, men antagligen en given finalist.

Face84 "Alla Gamla X"
Oh, my god det är skoldans på sextiotalet korsat med The Pinks. Dansbandsretro som får mig att le med hela ansiktet. Refrängen är fyndig med en typisk Wille Craaford-text. Pressrummet stönar unisont och folk undrar om det verkligen är på riktigt...men jag bara ler och ler. Fullständigt ofarligt - men sjukt gulligt. Och höjningen är så klassiskt dansband att man dör.

Velvet "Deja vû"
Versen är ganska tam och svår att få koll på - men refrängen är klassisk schlager i Velvet-tappning. Långt mycket bättre än Mi Amore om jag får säga vad jag tycker. Ska bli kul att se hur Velvet gör det här på scen... Japp, refrängen sitter helt klart där den ska. Där fick jag en andra lyssning och höjning a' la' Carola.

Brandur "Lullaby"
Klassisk pianoballad med "hush now"-körer. Snygg låt, men jag misstänker att den är alldeles för komplicerad för Melodifestivalen. Kombinerat med helt okända Brandur och ett småtrist startnummer så tror jag den kan den få svårt. Slutet är inte så bra heller...den bara dör, liksom.

Michael Michailoff "That's Love"
Fame Factory-Michael deltar med något som inte ligger alltför långt ifrån det hans tävlingskollegor Martindahl och Becker gjorde...eller varför inte Andreas Johnsson. Det är bara lite mera anonymt. Inte min påse alls. Det här är ett sådant där typiskt melodifestivalbidrag som jag gärna kan vara utan - men som finns med varje år (och som får chockerande många röster vanligtvis). Sextiotalsrock ljusår från Beatles.

Amy Diamond "Thank You"
Joker-Amy är oväntat elektronisk. Låter nästan lite konstigt - för i botten finns en ganska (småtråkig) ordinär "tjejpoplåt". Inte alls långt från vad Amy gjort tidigare. Versen lovar mera än refrängen kan hålla skulle jag vilja säga... Nä, efter en första lyssning skulle jag säga att Amy är en liten besvikelse. Globen? Kanske. Med noll segervittring i så fall.

Suzzie Tapper "Visst Finns Mirakel"
Suzzie Tapper låter som Eva Dahlgren! Det hade jag faktiskt glömt bort. Det här är däremot en väldigt positiv överraskning. En enkel, rak ballad vars känsla är omedelbar och den känns i magen direkt - inte olikt Sonja ifjol. Men frågan är om lite anonyma (och med stor risk för att verka åldersdiskriminerande) och lite äldre Suzzie kan slå lika hårt som fröken Aldén. Jag skulle inte vara helt förvånad.

Christer Sjögren "I Love Europe"
"Å fy FAN" utbrister någon bakom mig...och jag kan nog bara hålla med. My god. Grisfestvarning! Det är liksom dansbandssamba och raden I love Europe upprepas så många gånger att folk fnissar. On the floor, por favour! Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva... Nu skrattar folk högt. Är den här verkligen bara tre minuter. Det känns som en evighet. Jag har ingen aning om hur folk kommer reagera på det här ute i landet - men ordet kalkon studsar mellan väggarna här.