1. Ola "Love in Stereo" MrR: 2/5
Love in Stereo är långt ifrån det läckraste tuggummit i popautomaten, och jag tycker att det är en skymf när mina kollegor nämner hitmakarna Stock, Aitken & Waterman i samma andetag som den här 80-talsputtriga dussinlåten.
MrK: 5/5
Jag som är född på 70-talet kastas på några sekunder tillbaka till sommaren -85 när WAX och Nik Kershaw regerade på listorna, och även om jag är skeptisk till John Farnham idag så tar Ola och hans låtskrivare allt det jag ändå gillade med You're the Voice och bakar in det i en 2000-talshit som heter duga.
Aftonbladet: 3/5. "Ser du fram emot en popsingel som överträffar Natalie? Då får du vänta ett tag till. Det dröjer överraskande länge innan refrängen i Love in Stereo fastnar. Olas främsta styrka är att fansen kommer att slösa bort sina föräldrars årslöner på sms och telefonsamtal."
Expressen: 3/5. "Love in Stereo har gigantiska likheter med John Farnhams gamla Youre the voice, minus Farnhams vokala pondus. En ganska begåvad radioschlager, som dock saknar lite klister i refrängen"
GP: Final. "…jag får samma feeling som när Måns fick sitt stora genombrott med Cara mia. Det här är en minst lika bra låt. Säkraste finalisten."
SvD: 4/6 "Nej, Ola Svensson har inte hittat en ny hit á la Natalie. Love in Stereo är snarare en skamlös 80-talsfest där Safety Dance med Men Without Hats spelas på repeat"
DN: 3/5 "Melodiös, bredbent och rätt svulstig åttiotalsrock som inte väjer för något. Extra allt gäller."
2. Lasse Lindh "Du Behöver Aldrig Mera Vara Rädd"
MrR: 3/5
Med en fint vemodig poplåt blir Lasse Lindh en vacker rastplats längs efter schlagervärldens autobahn. Men trots fin inramning så är det här chanslöst och åker ut efter omgång ett.
MrK: 3/5
Det låter som Lasse Lindh brukar (för er som är bekanta med det), varken mer eller mindre, och Lasse står rakt upp och ned på scenen med sin gitarr som han brukar. Det räcker helt klart för mig, jag gillar det här, men har Lasse tillräckligt med fans för att ha någon chans mot de andra artisterna och låtarna ikväll? Jag tror tyvärr inte det.
Aftonbladet: 3/5. "Scenutstrålningen är lite väl anonym. Här får den söta melodin och sympatiska refrängen ta plats och växa ifred. En bra strategi"
Expressen: 3/5 "Jag gillar Lasse Lindhs ledsna indiehunden-variant av Se på mig men pallar han pressen? Och kan en schlager verkligen vara så här skör?"
GP: Andra Chansen. "Den bästa låt som tävlat i festivalen på flera år, i klass med Patrik Isakssons Faller du, faller jag."
SvD: 5/6 "...en fin svensk popdängasom växer för varje ackord. Jag tycker det är bra, alla som uppskattar snyggt snickrad pop torde hålla med"
DN: 4/5 "Tävlingens kanske starkaste pophantverk, frågan är om det räcker?"
3. The Nicole "Razborka" MrR: 4/5
Åh. Mitt gayhjärta slår lyckovolter när The Nicole bärs in av fyra kosackhunkar och drar igång sin ryssdisco. Det är dragspel, synkrondans och refrängstarkt. Tyvärr är det också illa sjunget, genomkitchigt och därmed helt chanslöst.
MrK: 3/5
Låten är en glad gayklubbsfavorit med Lambada-dragspel och numret är riktigt roligt med kosackdansare, mängder av snö och en glittrande bärstol. The Nicole däremot är numrets mest osäkra kort. Ibland glimrar hon till, men oftast känns hon osäker både på scen och i röstinsats.
Aftonbladet: 1/5. "Öststatsrnb med dragspel? Enerverande refräng? Stämmer det att The Nicole inte ens kan sjunga ordentligt? Svaret är ja på alla frågor. Här har publiken en utmärkt chans att fundera på vem som är vem av bröderna Rongedal"
Expressen: 1/5. "Löjlig koreografi, instabil sång och en text Borka-rövarna inte skulle ha tagit i med tång. Utslagen."
GP: Utslagen. "Det här kan vara årets sämsta bidrag. Och då hjälper inte effekter som kosackdans och inomhussnö."
SvD: 2/6 "...grekisk fetaostdisco strösslad med finhackad lambada. ... Ska man bli inburen på en tron, som Nicole Fuentes, måste man ha täckning för det"
DN: 2/5 "Det ena av två bidrag (Andra generationen är det andra) som nästan omedelbart kan räknas bort från avancemangsspekulationerna i den här rätt täta tävlingen"
4. Alexander Schöld "Den Första Svalan"
MrR: 2/5
Alex Schölds Jimmy Jansson-pop med extra gitarrkrydda och lite discokomp är en trevlig lättrallad bagatell som man gärna nynnar med i. Men Alex just "aint got the charm to pull it off".
MrK: 2/5
Mina problem ligger snarare i att låten varken har en riktigt början eller ett ordentligt slut, att jag har svårt för Alexanders flickaktiga röst och att jag helt enkelt har tröttnat på den här typen av Jimmy Janson-låtar i Melodifestivalen.
Aftonbladet: 2/5. "Själv hantverket är det inget större fel på - melodierna och refrängerna har bra schwung. Men Alexander Schöld är väldigt tam och ängslig och nervös på scen"
Expressen: 1/5 "Gillar hockey, Jimmy Jansson och bilar. Musikalisk förebild: Jimmys tidiga. Sjunger som: En tjej. Ser ut som: Jimmy Jansson. ... Okänd talang: Kan sjunga 'Amanda' på fem språk. Övrigt: Jimmy Jansson."
GP: Utslagen. "…refrängen, hur töntig texten än kan verka, skulle kunna vara skriven av Per Gessle. Skrällvarning."
SvD: 3/6 "Det hela är synnerligen sukralos-sött och banalt...men ändå lite catchy."
DN: 3/5 "…tveklöst fältets dark horse. Avslutningen är något tvärt och texten luktar av banal "Pripps Blå"-rock, men musiken är luftig refrängstark pop i samma anda som, säg, Martin, Jumper eller, om man ska gå ännu längre tillbaka, Gyllene Tider."
5. Rongedal "Just a Minute"
MrR: 3/5
Låten är en rejäl humörhöjare och det här är precis vad jag skulle vilja dricka i shotsform för att höja partytempen en kväll. Dessutom har tvinsen kvällens läckraste koreografi. Ursnyggt dansat grabbar!
MrK: 4/5
Det här trallvänliga lyckopillret korsar mina favoriter Mika och Scissor Sisters med en rejäl dos BeeGees kan jag bara inte motstå. Ett kul koreograferat gör inte saken sämre. "Andra Chansen" - för de kan väl inte skrälla sig in i Globen?
Aftonbladet: 3/5. "Disconostalgi. Scissor Sisters och Bee Gees med Elton John på piano. Det ser ut som om nån släppt loss två vuxna män med barnasinnet kvar i bollhavet på IKEA."
Expressen: 2//5. "En irriterande slug discobastard, glatt baserad på Grece Kelly och I dont feel like dancin...sjungen av två vitaminstinna ekollon. Andra Chansen."
GP: Utslagen. "Det räcker inte att klä sig i snygga röda kostymer, sno ett koncept från Mika och Scissor Sisters, lära sig några danssteg, kicka omkull mikrofonstativ och sjunga falsett."
SvD: 2/6 "Det är Bee Gees-falsett samt Scissor Sisters- och Mika-disco. Men tvillingarna Rongedal ger intrycket att detta är ett ironiskt revynummer. Just a Minute är straight humoristisk gaydisco"
DN: 3/5 " Bra schvung både i låten och i framförandet, men saknar det där sista lilla extra i avslutningen för att kunna hota de stora elefanterna på allvar. Utmanar antagligen de tre popkillarna (Lindh, Ola, Schöld) om "Andra chansen", men drar nog det kortaste strået."
6. Sanna Nielsen "Empty Room"MrR: 5/5
Det här är SÅ bra på alla plan. Sanna sjunger sin schlagerrysare fantastiskt, låten är en underbart maffig balladbakelse och att hon är HELT ensam på scenen och sjunger hela låten utan kör är ett brilljant grepp. Jag räknar iskallt med att det här är balladen nummer ett i år och att vi på nåt sätt ses i Globen.
MrK: 5/5
Det här är kvällen då den präktiga schlager-Sanna kommer försvinna ur svenska folkets medvetande och ersättas med en skitsnygg, vuxen balladsångerska som fullkomligt krossar allt motstånd vad gäller fantastisk sång (utan vibrato!) i en själfull, enkel Celine Dion-rökare.
Aftonbladet: 4/5. "Här har vi den. Balladen. Inlevelsen är så stark att Sanna blir ett med låten. Ikväll kan hon framkalla så starka rysningar att de ger utslag på richetrskalan. Strålande"
Expressen: 4/5 "Sanna har trollat bort sitt schlagervibrato och sjunger en rak-permanentad "Top Gun"-ballad som får tårna att krulla sig. Svulstigt och avskalat på samma gång"
GP: Andra Chansen. " Numera sjunger 23-åringen i samma mäktiga klass som idolen Celine Dion. Och låten är en ballad i absolut världsklass."
SvD: 5/6 "Jennifer Rush hade gladeligen offrat små fluffiga djur på ett altare i skogen för en låt som Empty Room. ... En ballad Sanna Nielsen sjunger skiten ur."
DN: 4/5 " Melodifestivalårets första stora ballad. Helt i klass med fjolårets Sonja Aldén eller Sarah Dawn Finer. Nielsen drömmer sig tillbaka till tiden innan Whitney träffade Bobby och levererar en storstilad, ganska sorglig ballad med kvällens mest sobra scenshow och mest imponerande vokala insats."
7. Andra generationen "Kebabpizza Slivovitza"
MrR: 2/5
Här bjuds zigenargung, trumdunk och mässingsblås, men framförallt en humoristisk text väldigt bra sjungen av frontsångaren. Jag gillar det här, men det funkar inte riktigt i rutan och låten blir för tjatig i längden.
MrR: 2/5
Sångaren sjunger jättebra och grabbarna ser ut att ha kul på scen - men tyvärr har inte jag det. Någonting fattas helt enkelt på den här pizzan för att jag ska känna mig mätt. Frågan är hur Sverige tycker att det smakar och om de vill beställa ytterligare en?
Aftonbladet: 0/5. "Det finns ingen som helst vits med Andra Generationens balkanstökiga kebabkakafoni. Ett stort minus."
Expressen: 1/5 "Balkanbuskis fullproppad med lökiga nödrim och ostig progg-ironi men i total avsaknad av sväng"
GP: Utslagen.
SvD: 1/6 "Trumma, saxofon, trumpet och dragspel baxnar denna stereotypiska balkanpop framåt"
DN: 2/5 " Snyggt handklapp parti mitt i och det lite spruckna blåset sitter som smäcken, men refrängen är rätt fånig och texten inte riktigt så rolig och vitsig som upphovsmännen vill få den till."
8. Johnson & Häggkvist (a.k.a Androla) "One Love"MrR: 3/5
Det här är en helt okej version av "In the name of love " i Andreas Johnson-kostym som lyfter till oanade höjder live. Men ärligt folk, är det här vad vi vill se som vinnare i Globen? Givet vidare.
MrK: 3/5
Carola och Andreas fungerar fantastiskt ihop och ser galet snygga ut tillsammans. Klart detta kommer fungera och gå direkt till Globen. Klart detta kommer spelas om och om igen på P4 och klart att detta älskas av (minst) alla dem som sett till att Andreas gjort succé de två senaste åren.
Aftonbladet: 5/5. "Orden får inte plats i en liten recension. Det här är stor schlagermusik. One love innehåller flera stora ögonblick och är en fungerande krock mellan två helt olika temperament. Både Carola och Andreas gör verkligen allt för att lyfta fram låtens verkliga stjärnor: Melodin och refrängen."
Expressen: 4/5 "Lill-Bono har inte bara knyckt manéren från Mary J:s "One"-cover, han har adderat U2-edgiga gitarrer och skrivit sin bästa refräng sedan 'Glorious'"
GP: Final. "Låten är ... sådär. Men Andreas Johnson är verkligen vass. Det är hans stora ögonblick i festivalen, inte sidekicken Carolas. För i ärlighetens namn så tillför hon inte bidraget så mycket"
SvD: 4/6 "Parhästarna Kvint/Johnson är stabila på midtempodängor med drag av U2, men det kittlar inte fantasin direkt"
DN: 4/5 "Gospelrocken passar både Johnson och en relativt nedtonad Häggkvist riktigt bra, de kompletterar varandra och när den ljusstarka avslutningen kommer med en rejäl nedsänkt ljusrigg lär de redan vara i final"
Fotnot: Ni hitter alla grabbarnas fullständiga betyg i deras respektive tidningar, och oftast finns de inte på nätet, utan det är bara att pallra sig iväg till närmsta kiosk! Våra betyg kan ni däremot läsa alldeles, alldeles gratis HÄR!
.png "English"){kind=small}
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar