Se den! Hör den! Rör den! Hur bra kan det va?

MrR skakar av besvikelse efter första repet.
Inte på grund av låten.
Det här är en fantastisk Linda-schlager (jo, nog finns det ett sådant begrepp numera) med Mika-influerade verser - nu är jag snäll...det är årets mest självklara lån från Grace Kelly - med en riktigt tydlig stötrefräng: Se mig! Hör mig! Rör mig! Hur svårt kan det va?

Och absolut inte på grund av Linda. Vi älskar henne båda två, och numera är hon om möjligt en ännu bättre sångerska än i tidigare Melodifestivaler, och man märker direkt att det här är en rutinerad schlagerstjärna som intagit scenen när hon gör entré i Telenor Arena.

Nä, MrRs skakningar beror inte på låt eller artist - det beror bara på dansarna bakom fröken Bengtzing. Han avskyr nämligen street dance (eller "sådan där ryckig Bounce-dans" som han uttrycker det) hårt och innerligt.

Själv tycker jag faktiskt att det känns rätt uppfriskande att se lite nytt blod (hyfsat - jag tror en av killarna kan ha dansat bakom Regina Lund ifjol) bakom artisten och se dansare i tävlingen göra lite nya rörelser på Melodifestivalscenen än de vanliga schlagerviftningarna för en gångs skull. Och hallå - det är ju ändå Linda vi tittar mest på!

Nä, MrK trycker hårt på den gröna knappen för hela paketet (medan MrR toktrycker för allt utom dansen) och det här är årets första "riktiga schlager" i mångas öron, det vågar jag lova.
Kan fru Perelli kontra?

Fotnot: Under tredje repet halkar Linda på scenen och gör en praktvurpa. Allt gick bra, dock - och visst är det bättre att missarna kommer nu än i direktsändning (vilket brukar vara Lindas förbannelse om ni minns).