Första genomlyssningen av veckans låtar!

Nu är jag på plats på uppspelningen på Odin Hotell i Göteborg. Jag ska försöka uppdatera här i bloggen och på Twitter efter hand. Here we go!

Låtarna kommer spelas rakt igenom två gånger i rad. Jag går tillbaka igen och uppdaterar under andra omgången om det behövs efter sista låten.

1. Alcazar - Headlines
Peter Boström, Tony Nilsson

Det börjar med Coldplay-stråkar. Finstämt med Andreas på lead. Hela första versen. TJejerna dyker upp och tar över refrängen, då låten dessutom drar igång ordentligt.

Hm. Vad ska man säga. Det är party. Dans. Det är ingen rå-disco som Stay the Night. Långt därifrån. Det här är mer subtilt. Inte dansbandsdisco som Not a Sinner Nor a Saint heller. Vad ska man beskriva det som...

Olas Love in Stereo är nog det jag kommer att tänka på först. Inte så konstigt kanske, eftersom Tony Nilsson skrev den också.

Tillägg: Alcazar är helt klart min favorit den här veckan. Jag längtar redan efter att få se numret. Den enda låten jag "på riktigt" skulle ha i min iPod. Kanske den "snyggaste" låt de gjort. Det enda jag är rädd för är att den saknar värme...men det lär de addera på scen hoppas jag. Jodå, det här ska nog gå vägen. "I'm in the Headlights..." Ge mig ett dansmove nu!

2. Johannes Bah Kuhnke - Tonight
Sharon Vaughn, Anders Hansson

Paret bakom Agnes Release Me har skrivit något helt annat till Stadsteater-skådisen Johannes. Det här är väldigt långt ifrån disco och snarare en (mycket) dramatisk ballad som får mig att tänka på Scorpions korsat med gammal Magnus Uggla från 70-talet. Fråga mig inte riktigt varför.

Tillägg: Den har något den här lite kantiga balladen med sina stråkar och sitt enkla pianokomp. Något som jag tror skrämmer iväg många men lockar vissa. Vet inte riktigt vad det är dock. Äkthet? Dessutom påminner den mig så sjukt mycket om en annan låt, men jag kommer verkligen inte på det. Hjälp!


3. Elin Lanto - Doctor Doctor
Mirja Breitholtz, Tony Nilsson

Det börjar med hjärtslag. Lite roligt. Och allt handlar om att Elin vill ha medecin. Den tidigare så elektriska Lanto har här mera drag av gammal hårdrock i verserna. Tänk H.E.A.T, typ. Sedan blir det mera dansvänligt (men fortfarande ganska hårt) i refrängen. En dansvänligare P!nk med hårdrocks-produktion?

Tillägg: Hjärtslagen i början är nog bland det bästa med Lantos låt, som känns rejält mycket bättre så här på andra uppspelningen. Fortfarande oväntat mycket gammal hårdrock i verserna (I loved her as an electro-chic) men här finns i alla fall en rätt så underbar refräng. Tänker på hur en låtskrivare (som inte är med i år) sagt till mig att elektrohårdrock är det nya svarat. Well, det här är årets MF-försök. Jag kan inte hjälpa att tänka att det finns en annan låt någonstans där under som jag skulle tyckt bättre om...

4. Erik Linder - Hur kan jag tro på kärlek
Niclas Lundin (musik), Tony Malm (musik), Kenneth Gärdestad (text)

Hoppla! Erik Linder axlar Ted Gärdestad-manteln med den äran. En fin svensk skolavslutningsvisa (på en väldigt jobbig skolavslutning) som balanserar på en väldigt fin lina mot att falla ner och bli pekoral.

Kan han ro i land det här så kan det förmodligen bli ganska farligt på det där sättet som bara ultimata svensktoppslåtar kan bli i det här sammanhanget. Eller så blir det bara fånigt.

Tillägg: Det är något så okonstlat rakt, genuint och svenskt över det här att jag köper det direkt. Hummande och en enkel gitarr. Och så tar det fart mot slutet. Jag tror det här kan bli livsfarligt om Erik sköter sina kort rätt. Årets Caroline af Ugglas? I bemärkelsen "svenskt bidrag som träffar folk direkt och går svinbra i finalen" då alltså.


5. Getty Domein - Yeba
Tuomas "Tiny" Pyhäjärvi (musik), Getty Domein (text)

Jag är ledsen men jag måste använda referensen Mory Kante här, för det är en av de få världsmusiksångare jag känner till. Men det är lite Yeke Yeke över det här - fast med långt mycket snyggare och modernare beat. Det är den typen av musik den normale musikkonsumenten inte hör någon gång under året förutom just i MF/ESC-samamnhang...och som de som brukar höra typen förmodligen missar för de inte ser på programmet.

Förmodligen helt chanslöst, men det svänger iallafall.

Tillägg: När det börjar tänker jag att det är fullständigt chanslöst och mest irriterande. Men när sedan det där snygga, tunga dansbeatet sätterigång så blir det inte alls så illa. Jag gungar hela jag. När det försvinner är det dock lika irriterande igen.

6. Timoteij - Kom
Niclas Arn, Gustav Eurén, Karl Eurén

Både jag och vår frenemy Tobbe Ek kollar på varandra och ler med hela ansiktet. "Jag älskar det här!" ropar han. Jag med. Äntligen komemr schlagern till festivalen! Hurra för Timotej.

Tänk Sarek fast 2010 med långt mycket modernare beat och ingen doft av djurhudar eller vevinstrument. Det här är bara en oemotståndlig Nordman-dänga uppdaterad till 2010 vars Komkomkom-refräng sitter på tre sekunder.

MrR kommer ha den här som sin favorit i år. Det sätter jag en månadslön på.

Tillägg: Jag ryser i hela kroppen när låten drar igång. Hahahaha. Den här kommer vi få leva med på schlagergolv i åratal framöver. I mina öron är det kanske mera schlagertastic än något jag vanligen skulle lyssna på. Men det är ju för sådana här låtar den här festivalen finns. De finns ju bara här! Tack Niclas, Gustav och Karl! Komkomkom med somsomsom-aren hänger sig kvar!


7. Darin - You're Out of My Life
Henrik Janson, Tony Nilsson

It hurts, it hurts, it hurts stönar Darin vid ett tillfälle, men det här är ingen Lena Ph-vinnare för mig. Jag är säker på att många kommer gilla det här för DArin gör nog precis det alla förväntar sig av honom: En modern, snyggt producerad radioballad som Leona Lewis säker skulle kunnat sjunga skiten ur.

Men jag är ledsen. Jag får inga vinnarrysningar. Jag behöver kanske se killen först.

Tillägg: Okej, det här är en av årets snyggaste ballader. Det hör jag också. Kanske den enda som känns som den skulle kunna dyka upp på listorna utanför festivalen. Men jag behöver nog höra den mer. Fortfarande ingen vinnarkandidat. Men låt oss se snubben först innan jag dömer ut hans chanser.


8. Crucified Barbara - Heaven or Hell
Håkan Larsson, Björn Lönnroos, Jörgen Svensson

Å så kommer det lite oväntat en ballad till. Blev det inte lite omotiverat segt mot slutet nu? Jag vill höra Timotej igen...

Fast den här rockballaden grabbar faktiskt tag i mig mycket mera än Darins. I mina ovana hårdrocksöron låter det väldigt mycket som hårdrocken lät ofta, ofta på 80-talet. Tänk Europes Carrie men med en tjej vid micken.

Tillägg: Fick bassning från en hemlig jurymedlem som påpekade att det här inte är en ballad. Okej. Det är inte en Pain of Salvation-ballad. Men det är ballad-ish. Men det är ju inte direkt rockröj och raka rör. Vet inte vad jag skulle kalla det för då? "Rocksmygis"? Äsch, ni får fråga nån som är bättre än undertecknad på hårdrock. Får jag ringa en kompis?