Road Salt - Pain of Salvation

Jahaja. Ganska mycket snö. Daniel Gildenlöw vid mikrofonen. Ett gäng stillasittande snubbar bakom. DejaVu som Velvet skulle skrikit. Är vi i Örnsköldsvik? Nope, det är dags för Andra Chansen i Örebro.

Jag har ju varit rätt elak mot den här låten. I alla fall om man kollar på min rangordning. Och varje gång jag hör Road Salt så vet jag precis vad det beror på. Det är nämligen inte att den är dålig - Daniel kan till exempel en av årets absolut bästa sångare (och förmodligen en av de snyggaste i hela Örebrostartfältet) - utan att jag blir så besviken varje gång.

Den är lite som att komma ned till granen på julaftonsmorgon och hitta en sjuk massa fina, hårda paket...bara för att tre minuter senare inse att inget av dem var till dig.

Jag blir liksom bara så besviken varenda gång att den där explosionen inte kommer. Jag förstår kanske att det för många räcker med desperationen i Gildenlöws röst i sista delen av låten för att nå dit, men jag är inte riktigt där.

Numret ser för övrigt likadant ut som i Övik. Inga yviga gester här inte. Och att tippa hur det här lugna, introvert stillsamma och känslomässiga kommer mäta sig mot Pernillas glittriga überschlager känns inte helt lätt.

Det känns kanske som Wahlgren har ett litet, litet övertag - men det är inte 1: 80000 som Daniel skämtsamt omnämner PoS odds när siffran dyker upp på LED:arna i golvet.

-"Pain of Salvation skulle egntligen ha spelat på Niklas Wahlgrens bröllop, skämtar Studio-henke, men de var ju tvugna att åka hit så de fick ställa in."