Rapport från Schlagersoffan v4 (två)

Vilken skandal! Jag rasar! Å det är varken för onanitexten eller för att jag hade förväntat mig SÅ mycket mer av kvällens startfält efter alla skriverier och blev besviken. Nope. Jag rasar för att man kan lyssna på alla låtar på SVTs sida - UTOM Andreas Johnson. Grrrr. Hur ska man kunna göra en rättvis bedömning nu då? Jag har ju ändrat alla mina betyg efter lyssning två, tre och fyra...både uppåt och nedåt.
Grrrrrr. Okej, okej. Jag ska göra ett ärligt försök här ifrån min vän Schlagerarkitektens schlagersoffa i Göteborg (en stad som citat "känns sååå vecka 2") att guida er igenom våra omdömen och åsikter så här efter ett gäng lyssningar på låtarna utan andra visuella intryck än de som erbjuds av Windows Media Player. Håll till godo!

1. Magnus Uggla – För Kung och Fosterland
(Anders "Henkan" Henriksson & Magnus Uggla)
R2 R2 R2 R2 R2
Vem sa att det här var likt Nina&Kim? Vilken skymf! Mot Nina&Kim alltså… Magnus har gjort Jag Mår Illa igen (och igen och igen)…nu i marschtakt…men med samma ohh-ohh-oh-oh...och jag är faktiskt inte alls imponerad. Inte alls. Uggla har väl i och för sig aldrig varit min påse (sedan han började skriva om pissfittor och fula gubbar) men det här känns ovanligt trist. Hade faktiskt hoppats på mer (hur jag nu kunde göra det). Kan inte tänka mig att detta skulle ha häng på medaljplats i Globen, men det går säkert hem i stugorna av samma outgrundliga anledning som Uggla alltid går hem. Möjligen till Globen – men inte till min iPod. Besviken. Kan kanske räddas av ett snyggt nummer? Och okej...fler låtar borde använda mistlur!
FF FF FF FF FF
Oh-oh-ooooooooooh. Magnus, marschtakt och manskör. Recycling ligger i tiden, speciellt i melodifestivalsammanhang. Problemet är bara att han valde fel låtar. Potpurrit blir riktigt tråkigt och förutsägbart. Om Ugglas någonsin haft en storhet som textskrivare så dog den redan på 80-talet. Vad vill karln egentligen säga?

2. Emilé Azar - Vi hade Nå't
(Larry Forsberg, Sven-Inge Sjöberg, Lennart Wastesson)
R2 R2 R2 R2 R2
Zzzzzzzzzzzzzzzz. De som beskyllde Andreas Lundstedts Move för att bara vara ett enda ljud borde lyssna ett extra varv på Emilé. Samma slinga om och om och om igen - och så en lite krystad bebisröst på det. Missar jag något här, eller? Vad har hänt med Forsberg, Sjöberg och Wastesson? Var det här ett komp som blev över och som de råkade sätta text till? Nä, det här är oerhört ointressant i min värld. B-sidan på nästa års Idolvinnares förstasingel? Bonusinfo: Hade inte alla berättat att detta var en Westlife-ripoff så hade jag förmodligen gått och funderat i veckor på vad det liknade. Jag kan bevisligen inte min Westlife.
FF FF FF FF FF
Vi har hört det här förut. Ett litet kletigt Hubba-bubba. Men lika fort som det fastnar, försvinner låten. Den berör varken på ett bra eller dåligt sätt, den blir mer ett ”jaha”. Lite som veckans pausfågel. Eller förresten, den berör lite grann. Varför skall han gnälla mer än Uno?

3. Sanna Nielsen - Vågar Du, Vågar Jag
(Fredrik Kempe, Bobby Ljunggren & Henrik Wikström)
R2 R2 R2 R2 R2
Jag har lyssnat oavbrutet på Sanna i två dagar nu…och båda de två låtarna från hennes nya platta slår faktiskt hennes schlagerlåt i år. Men va fan. Det betyder inte att det är något större fel på denna låten…det är kompetent tantschlager a la Carola…men vi har ju hört det förut – och det fler än en gång. Versen är helt okej, men refrängen är tyvärr en liten, liten besvikelse. Vet inte vad det är…kanske den småfåniga titeln? Sanna kan så mycket bättre, Fredrik Kempe, Bobby Ljunggren & Henrik Wikström kan definitivt så mycket bättre, och det kan vara fröken Nielsens svagaste bidrag i festivalen…MEN: hennes trogna julkonsertpublik har visat innan att bara de får en fantastiskt tonartshöjning (och det får de ju här…och en Fame-synkop) så brukar det räcka en bra bit. Jag hoppas det räcker en bit imorgon också.
FF FF FF FF FF
Älskar Sannas vibrato, men jag får nästan en överdos av alla hennes långa toner. Lite schlager, lite disco. Visst är det lite motsägelsefullt att Sanna sjunger ”Livet börjar här och nu” när låten hon sjunger representerar den gamla utdöende schlagern. Kempe&co: ger schlagern konstgjord andning i ytterligare ett år och levererar låt efter mall 1A. Sanna är värd bättre!

4. Caroline af Ugglas - Tror på Dig
(Heinz Liljedahl, Mattias Torell & Caroline af Ugglas)
R2 R 2 R2 R2 R2
Skönt gung från af Ugglas, men lite tjatig i längden. Minst sagt. Någon som har koll på hur många "Tror på Dig?" som hon sjunger? Knappast. Ryktet säger nämligen att han som försökte räkna dog efter halva låten! Typ. Men okej. Det är kanske inte direkt dåligt – och jag tycker Caroline af Ugglas verkar vara en riktigt skön typ - men det känns samtidigt inte heller riktigt som en låt som kan komma någon vart här…och inget jag kommer sätta på hemma heller. Men hammondorgel är ju alltid lite kul såklart.
FF FF FF FF FF
Hur mycket än jag vill älska hennes låt, så är det nog mer Caroline som uppenbarelse framför låt som berör.

5. After Dark – (Åh) När Ni Tar Saken i Egna Händer
(Kent Olsson & Henrik Wikström)
R2 R2 R2 R2 R2
Tja, man har väl det här i generna. Versen må vara lite klen – men när refrängen dyker upp så är det som i den där scenen i filmen "Ute eller Inte" när Kevin Kline ska försöka stå still till I Will Survive för att visa att han inte är homo…och det går inte. Bögdisco med alla Village People-tricks som finns får kryddat med BeeGees "Tragedy"-ljud mig helt enkelt på gott humör, och då ignorerar jag helt att texten är som skriven till Karlskronas Nyårsrevy 1992. Bögbuskis – en ny egen genre? Hoppas alla pryda plommon där ute i landet också ignorerar texten (eller skrattar åt den med mig) och röstar denna (hand)trallande transa direkt till Globen. Nä, jag vill inte att det ska vinna där – men det ska absolut vara där!! Snälla, snälla…gör ett undantag i den där mörka "allt som låter gay är bannlyst i festivalen" förbannelsen denna gången!
FF FF FF FF FF
Christer vill överraska. Så han får sitta uppe sent ikväll och fila om sitt nummer. ”(Åh) när ni...” är inte direkt någon överraskning. Jag-är-den-femtielfte-som-säger det, så det räcker med att säga refrängen och bryggan är värd en betydligt bättre vers. Rodnar mer av likheten till andra låtar än av den småekivoka texten. Jag får faktiskt lite Uggla-varning här. Det kunde lika gärna varit hans låt!

6. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
(Peter Hallström)
R2 R2 R2 R2 R2
Visst har tjejen en bra röst…och visst är det en lite söt slutet-på-filmen-trudelutt som gärna vill leka svennegospel…men va fan: Det händer ju ingenting i den här låten. Nada. Nichts. Niente. Får känslan av att de bara slarvar bort låten på slutet…som om d einte visste vart den skulle ta vägen. Då håller jag Sonjas Shirleyballad och Maries singer/songwriterhymn långt, långt före om det ska vara ballader. Hade gärna fått ta Tommys i Globen plats om det hade gått…men det gör det ju tyvärr inte.
FF FF FF FF FF
Låten börjar bra. Riktigt, riktigt lovande. Men sedan rinner den iväg… Långt, långt bort!

7. Verona – La Musica
(Fjellström/Udd/Eurén/Rydholm)
R2 R2 R2 R2 R2
Vanessa Paradis har kommit tillbaka med nytt språk och gör en italiensk cover av Bailando. Känns som den där låten i juli som alltid ligger och lurar i bakgrunden, och som man dansar pliktskyldigt åt innan den riktiga stora sommarhiten kommer igång på ett björkträdslövat dansgolv någonstans på landsbygden en sommar. Inte alls dåligt, men ganska anonymt och kommer förmodligen inte gå hem av den gamla vanliga anledningen: att den varken sjungs på svenska eller engelska. Men jag börjar tänka på Jacob Dahlin och Jacob’s Stege av någon outgrundlig anledning…och det är bara det värt ett extra R2.
FF FF FF FF FF
På värsta Bailando-manér, väser Verona fram sin italienska text med något underligt spansk uttal. Men plockar man bort det, så har man kvar en liten skön italo-discopärla. Ge mig sommar och sol. Ge mig kall öl och solsvedda axlar. NU!

8. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
(Andreas Johnson & Peter Kvint)
R2 R2 R2 R2 R2
Jag har hört den hela dagen, utan att för den sakens skull känna att den var något speciellt…men när jag nu hör den på P4 efter alla de andra sju låtarna så känns den plötsligt helt klockren här. Gjuten. Given. Globen. Farlig som fan. Allt det jag kände när jag hörde den första gången – förutom att den skulle vara en besvikelse – kommer tillbaka. Det här blir livsfarligt och P4-publiken kommer att kasta sig ned framför Andreas fötter…och vet ni vad. När höjningen klickar in i slutet så börjar jag helt omotiverat att le. Vad ska man tro om sån’t? Jag tror det kan betyda att The Ark och Måns inte ska boka hytt på Finlandsfärjan riktigt ännu. Kanske inte mitt drömval som Sveriges ESC-bidrag...men va fan: Låter det inte lite Fly On the Wings of Love?
FF FF FF FF FF
Klockrent Andreas, mitt i krysset! Knappast originellt men vad gör det?

Ska vi våga oss på en gemensam gissning?
Direkt till Globen: After Dark & Andreas Johnson
Andra Chansen: Magnus Uggla & Sanna Nielsen
Femteplats: Sara Dawn Finer