Schlageråret 2007: En tillbakablick

Vid den här tiden förra året hade vi precis fått se en första skymt av Marie Lindberg i julprogrammet om Melodifestivalen. Och vi kunde ha satt vår schlagerheder på att Nanne, Uggla och Magnus Carlsson skulle mötas i Globen ett par månader senare. Men i Schlagerland blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig. Och om ordet 2006 var Carola så var 2007 års ord Överraskning (eller på kvällstidningsspåk, skräll). För om delfinalen i Jönköping gav oss två traditionella och urtrista vinnare i Book och Nilsson var resten av schlagerresan underbart överraskande. I Göteborg överraskade Marie Lindberg med att gå till final med givna favoriterna The Ark. Schlagerprofilerna blev tillsammans 22800 kronor rikare och efterfesten bidde en vild historia med Ola Salo klättrandes på inredning, Regina Lund i mysdress mimandes Rainbow Star samt ett lyckligt Cosmo4 på danshumör. I Ö-vik överraskade Måns och Sebastian. Måns, som varit långt ifrån tonsäker på repen satte sin Cara Mia som en smäck och gick till Globen som schlagerpublikens stora favorit. Sebastian, som hade plundrat Alcazars Not a sinner-garderob och retade journalister med sin dryga attityd, snodde också en biljett till Globen med sin småtråkiga Kvint-låt. En "Håll-om-mig-fast-sämre" gjorde däremot att en comebackande Nanne på byggställning gick till Andra Chansen. Och trots en kanonlåt gjorde en risig scenshow i discofarbrorkläder att Magnus Carlsson åkte ut. Live Forever? Not in this festival, Magnus. Ett generationsskifte har väl aldrig varit tydligare än då en kluven bild visade pigga nykomlingen Måns mot svettiga schlagerräven Magnus? Vidare till Gävle där Andreas Johnson gick vidare med trista A little bit of love. Här överraskade Sarah Dawn Finer med att gå till final med sin vackert växande ballad. Vi fattade först nada och hade såklart hellre sett After Dark i final. Men en skön låt och ett fiffigt framträdande med tv-skärmar pajades av en Christer Lindarw som sjöng allt annat än rent, flåsade sig igenom tre minuters show och såg ut som Siw Malmkvists mamma. Magnus Uggla blev också snuvad på Globen och fick i Andra Chansen möta Sonja som ryckte vingarna av honom. Och från Andra Chansen gick Sanna Nielsen återigen till Globen med sin traditionella schlager som skulle bjuda på en ”Ny Sanna (vilket innebar traditionell schlagerdans, traditionell tonartshöjning och en lugg rakare än en skollinjal).
Andra Chansen var för övrigt årets bästa tv med sina dueller i rasande tempo. Sonjas Globenbiljett fick tre schlagerbögar i en soffa på Kungsholmen att skrika så att det hördes ända till Nyköping. Globenfinalen blev sedan som väntat en storseger för The Ark eftersom jurygrupperna gett sig fan på att minska spänningen och vinstmöjligheterna för folkets näst största favorit Måns redan efter omröstningens första minut. Och jurygruppen i Karlstad var för övrigt fortfarande obegripligt hatiska mot alla bidrag som gaypubliken älskar.
I Helsingfors gick det ju som det gick. Finska tv-producenter är det idag skottpengar på och vi vet nu att vi egentligen kan skicka vad som helst till ESC och det kan likväl vinna som komma sist. Men ärligt. Eurovision, who needs it? Melodifestivalen är större än livet själv här hemma och att få en hit här hemma betyder betydligt mer än en ESC-biljett. Sonja, Sarah, Shirley, Sanna, Bengting, Alcazar och Måns kan alla vittna om att en MF-vinst inte alls är nödvändig för att få en artistkarriär.
Och vi som svassade runt i den finska huvudstaden vet ju också att buzzet aldrig infann sig om The Ark utan det handlade bara om foliedrugan Verka och Lotta Bromé-kopian Marija Serifovic och till viss del om ryska tjejtrion Serebro. Även om vi gärna minns söta Andorras Green Day-juniorer, kitschiga flygvärdinnorna i Scooch och spanska hunkfyran D´Nash. Eurovision är idag mer ett EM i fula bögar som går över lik för att få promotionsinglar och chansen att ställa menlösa frågor till artister som är megastjärnor i en vecka innan det bär tillbaka till centruminvigningar i Oslo i eller källarklubbspelningar i Budapest.
Vi älskar det såklart. Men svenska folket har nog mer och mer börjat inse att en vinst i ESC inte är larger than life. Och man bör nog snarare se alltihop som tre timmars kul eurotrashunderhållning.
Schlageråret 2007 får nog annars ses som ett mellanår. Hur många av årets låtar kommer egentligen att inkluderas på Absolute schlager-samlingar eller vevas på schlagerdiscon om ett par år? Cara Mia är ju given men The Worrying Kind förlorade väl sin charm under Helsingforsveckan? Och borträknat succéballaderna För att du finns och I remember love är det påvert.
Så. Av 2008 hoppas vi att överraskningstrenden fortsätter, att Kristian Luuk fortsätter att briljera och busa, att Andra Chansen blir lika rafflande som 2007, och att vi kan fortsätta att ge er den bästa och roligaste schlagerbevakningen. Likt Melodifestivalen är nyckelordet även för Schlagerprofilerna Överraskningar...


Årets Låt: Cara Mia
Årets deltävling: Delfinalen i Göteborg för stämningen och festen
Årets Fem-Utanför-Globen-Favoriter: Veronas La Musica, After Darks (Åh) När Ni Tar Saken I Egna Händer, The Attics The Arrival, Magnus Carlssons Live Forever och Regina Lunds Rainbow Star
Årets Tjejgrupp: Cosmo 4
Årets Inte-Ett-Öga-Vart-Torrt: Marie Lindberg till Globen
Årets Snacka-Om-Riktiga-Experter: Schalgerprofilerna dänger in The Ark & Marie Lindberg till Globen dagen innan i Kanal Lokals schlagersoffor på ett tak i Mölndal
Årets Bästa Schlager-TV utanför MF/ESC: Se ovan
Årets Standardschlager: Sanna Nielsen Vågar Du Vågar Jag
Årets Mest Ospännande: Omröstningen i Globen - The Ark ledde från andra jurygruppen
Årets hur-tänkte-urvalsjuryn-här?: MissMatchs Drop dead
Årets Dancemoves 1: Regina Lunds abstrakta rutor och armrörelser
Årets Dancemoves 2: Verka Serduchkas
Årets Dansare: Andreas Lundstedts sexiga dansdamer
Årets tantdansare: Irma
Årets ersättare: Cara Mia (kom ju in när Agnes och Frondas låtar åkte…)
Årets charmigaste (och mest växande dansgolvsfavorit): La Musica
Årets textrad: ”Han(d) trallar på torpet”
Årets Kostym: Måns gråa Tigerkostym (sålde slut direkt dagen efter)
Årets maskerad: Addis Black Widows bröllopsklänning, H&M-peruk, jätteafro & mysdress
Årets Kameraarbete: På Sarah Dawn Finer
Årets Ska-Hon-Klara-Tonen-Denna-Gången?: Anna Book
Årets Ska-Han-Klara-Tonen-Denna-Gången?: Dima Koldun
Årets kör: Barnkören på Live Forevers singelversion
Årets jag-minns-inte-ens-att-han-var-med-i-Melodifestivalen-2007: Tommy Nilsson
Årets Mellanmjölks-Paprizou: Sofia Berntzon
Årets Mick: Ola Salos pimpade dito
Årets Micken-Bara-Försvinner: Sarah Dawn Finer (kolla själva)
Årets Skämt: "På 1200-talet trodde man i Stockholm att Globen var platt!" - Luuk i finalen
Årets Skämt 2: Melodifestivalmusikalen. WHY?
Årets Hur-Kunde-Den-Missa-ESC-Finalen: Andorras Anonymous med Salvem el Món
Årets Oops-Vi-Kom-Inte-till-Globen: Carlsson, Grönwall & Uggla
Årets Mest Oväntat Placerade Lampa: Sloveniens Alenka Gotar hade lysdioder i handflatan
Årets Riktiga Schlagerspya: Irland/Dervish They Can't Stop the Spring (lägg av nu!)
Årets ESC-hit i Sverige: Finland/Hannas Leave Me Alone
Årets Snyggaste Scenpryl: Vitryssland/Kolduns stora, vita kardborrskärmar
Årets Fulaste Scenpryl: Schweiz/DJ Bobos skyltdockor (Mamma, varför står alla dansarna stilla?)
Årets byxor: Moldaviens Natalia Barbu's mindre-än-muskorta
Årets Mest Lesbiska: Marija Serifovic
Årets Mest Bögiga: Danmark (en transa och festivalens hunkigaste dansare...say no more)