En sensation?

Peter Jöback - Finalrepetition

Peter Jöback har fått förstärkning av två schlagerveteraner i sin kör; Thérèse Löf och Micke Blomqvist, vilket gör att Hollow får ett ännu större lyft i slutet. Väldigt snyggt! Men så är jag ju hopplöst förälskad i den här låten och det här numret...

Jag älskar fortfarande att se alla de där färgglada laserstrålarna som exploderar som ett gigantiskt garnnystan innan sista tredjedelen av låten, jag älskar röktaket som faller ned över Peter i början och jag älskar fortfarande de där grymma hjärtslagen. Och så älskar jag såklart höra Peter sjunga.

Trist bara att något så bra har noll vinnarbuzz och förmodligen kommer typ sjua. Men jag antar att man inte kan få allt...

En akustisk Hollow

Jag har ju inte gjort någon större hemlighet av att Peter Jöback gör min absoluta favoritlåt i årets festival (nä, jag tror inte han vinner och det är helt okej för mig) så när min favorit-ESCblogg Pierre's Schlager Experience hade lagt upp det här klippet så snodde jag det såklart hit direkt.



Fan vilken röst den killen har. Men jag får erkänna att jag saknar hjärtslagen.

Jöback!

Peters andra rep

Laser har en tendens att se snyggare ut IRL än i bild, så jag är lite orolig för att ni inte kommer se hur sjukt snyggt ljussatt det här numret är. När rök kombineras med ett grönt "lasertak" för att sedan splittas av ett superknippe färgglada strålar så får jag värsta rysningen genom kroppen.

Det får jag för övrigt av Peter och låten också numera. Jag gillar det här. Jag tycker det är klart bäst den här veckan. Även om jag fortfarande inte blir klok på hur klurigt låten är är upphackad i olika delar, och jag vet att mina rysningar varit större med en mer klassisk, linjär uppbyggnad till ett cresendo.

Så han är självklar rakt in i Globen då? Nja.

Han kan fällas av folks förväntningar på startnumret, på tidningarnas förmodade hajp och på låtens klurighet som kanske inte uppskattas av groggpubliken. Eller bara för att folk hellre väljer Annas "Cher-röst" än Peters musikal-dito.

Men jag vet vart mina röster kommer hamna på lördag.

Hollow - Peter Jöback

Okej, det är väl lika bra att jag kommer ut innan jag börjar skriva: Jag har alltid gillat Peter Jöback. Jag är typ en fan. Redan från En Sensation, via Guldet Blev till Sand och de svenska soloskivorna till julskivan som är min absoluta favoritjulskiva (tillsammans med Phil Spectors såklart) någonsin. Jag såg honom till och med i Witches of Eastwick i London på den tiden det begav sig...

...och ja. Det leder mig in på min andra bekännelse: Jag har varit en grav musikalbög i mina unga år. Nu för tiden är jag smått allergisk (jag försökte till exempel lyssna på Lloyd Webbers uppföljare till Fantomen på Operan igår och det gick bara inte - förskräckligt) men jag berättar det här för att förklara att jag har väldigt få problem med Peters musikalskolade röst. I love it. Så behöver ni inte fundera över det.

Men nu över till Hollow. Årets sista bidrag. Ett Fredrik Kempe-bidrag för tredje året i rad. Och nu tillsammans med favoriten Anders Hansson. Snacka om att ha förväntningar på sig!

Så... Håller det då?
Absolut! Och kanske inte... Eller visst gör det väl det? Eller nja?

Han sjunger fantastiskt. Och det finns något rejält innerligt i låten som jag älskar direkt. Och när det väl synkar tycker jag - med allt jag nämnt ovan - att det är magiskt. Absolut.

Samtidigt så får jag lite känslan av att låten bränner sitt krut förtidigt. Eller kanske bara våldsamt ojämnt. Jag skulle liksom vilja att den bara stegrades och stegrades till en superexplosion på slutet, men nu får jag en explosion här och en annan explosion där, och kanske är bara mitt konservativa musikalballad-öra är inte riktigt nöjd med det.

Hjärtslagen mitt i är till exempel kanonfina och en grym effekt...men när de ligger där de ligger så stannar liksom låten upp och det stora crescendo man förväntar sig efteråt blir på något sätt inte större än i vers ett. Trots kören. Och en grym produktion.

Låter det förvirrat? Kan bero på att jag är det. För en del av mig älskar det här hur mycket som helst och tycker det är bäst i år. Men den andra får inte alls den där vinnarfeelingen som den hoppats på och stör sig på att den inte kan sätta fingret på vad det är som gör det...

Men fan vad den där gossen kan sjunga!

Varningsskyltarna är på plats...

...nu blir det laser!

Känns väldigt sista numret 2008, gör det inte?
Spännande!

Fast vi får inte se allt idag. Det ska upp lasergrejer i taket också viskar Fredrik Kempe i mitt öra. Spännande!

Årets märkligaste ersättare

Vi skulle mer än gärna avstå från kvällens Fotbollsgala i TV4. Men nu ska faktiskt Peter Jöback gästa galan med en av senaste plattans bästa låtar, gaymysiga duetten Han är med mig nu. På platta gör han den med löjligt braiga Annika "Säkert" Norlin, men på galan ska ha duettera med Pernilla Wahlgren(!). Säkert och PW är ju så långt ifrån varann man kan komma, men det låter onekligen spännande att höra Jöback och Fröken Smalj gnabbas om samma kille...

TV4 20.00 ikväll

Helgens Bästa Låttips-Som-Inte-Är-En-Schlager

...är absolut gruppen Laaksos nya singel Italy vs Helsinki!
Dramatisk schlagerballad blandat med en del julsång och några delar svensktopp.