Ändrade våra läsare ett Melodifestivalnummer?

FÖRE

EFTER

Få inlägg fick så mycket reaktioner förra veckan som det med Cookies 'n Beans klänningar. Självklart var det därför en av de saker vi frågade tjejerna när vi träffade dem på fredagsförmiddagen, och deras svar kan ni se i filmen här...



...men historien slutar inte där. På genrepet senare på kvällen dök tjejerna nämligen upp i helt nya klänningar än dem de sagt de skulle ha hela veckan, och det var de klänningarna de bar i TV. Kanske ändrade alltså Schlagerprofilernas läsare ett av Skellefteå-kvällens nummer? Vem vet?

Grinig gammal gubbe?

Vi är helt på det klara med att alla människor tycker olika och det är givetvis okej. Men ibland undrar vi om en del skribenter inte suttit lite för länge på sina poster. I söndagens Svenska Dagbladet raljerar en riktig surolle om Melodifestivalen, och det är bitvis så dumt, surt och trögtänkt att man bara kan skratta åt det. Lyssna till några av åsikterna SVD:s Dan Backman luftar i en artikel om gårdagens delfinal:

Om turnén i de olika städerna:
"Ur ett tv-mässigt perspektiv är det alltså helt onödigt att frakta runt artister, personal och utrustning från norr till söder. Men SVT anser det uppenbarligen ligga i public service-ansvaret att sprida schlagerglamour över landet. Jag utgår från att de klimatkompenserar."

Om Petra Mede:
"I stort var hon lite varmare i kläderna och fick till lite mer skojigheter. Men nej, tyvärr lyckades hon inte heller denna gång leva upp till de högt ställda förväntningarna. Hennes tjat om sig själv, och likaledes tjatiga elakheter riktade mot artisterna, skulle man lätt kunna klara sig utan."

Om Måns låt:
"Jag själv råkar tycka att pumpande, uppblåst schlagertechno är en väldigt dålig uppfinning, men jag vet också att det inte finns några alternativa vägar att gå om vill vi ha röster från Bosnien-Herzegovina. I alla fall är det så schlagertaktikerna resonerar. Och det är ju de som bestämmer i den här världen."

Om Lili & Susie, Lasse Lindh och Cookies´N Beans:
"För övrigt var det skönt att Lili & Susie bara gick till Andra chansen (hoppas att det stannar med det) och att Lasse Lindh och Cookies ’n Beans åkte ut, schlagerindie och schlagercountry klarar man sig utan."

Och så det briljanta slutet:
"Jag förstår att min tankegång är hädiskt, men är det en naturlag att Melodifestivalen måste vara flamsig och tramsig och sändas i fler avsnitt än Hem till gården? Och: skulle det verkligen bli sämre tv om artisterna fick framföra sina bidrag rakt upp och ner och sedan, som förr i tiden, låta en kompetent jury (utan toppstyrning av Björkman) rösta fram en vinnare till Europafinalen?"

Och allt detta gnällande fick plats i en artikel. Skönt att Backman fick komma hem idag då efter denna helveteshelg i Melodifestivalens Skellefteå.

Lili & Susie dansar "Oh Mama" med Måns som Ankie Bagger!

För all you körlovers

Vi vet att våra läsare älskar schlagerkörens medlemmar så här ger vi er Dea och Jessica. Och Publikuppvärmar-Lars från efterfesten.

Eftersnack, Skellefteå!

Tja, vad ska man säga?

Det här är resultatet vi trodde – vi vann båda så pass på våra svenska spel att vi gick runt och kan ta ett gäng drinkar tills våra vänner vinnarna dyker upp och bjuder *hint hint* - men kanske inte det vi hoppades...

Inte för att vi inte gillar H.E.A.T (grabbarna har under veckan växt till små oväntade favoriter hos Schlagerprofilerna efter Crash charmiga intervju som ni hittar på QX.se) men hjärtat låg helt enkelt hos Lili&Susie och Måns. Så var det bara.

Nu vann förmodligen H.E.A.T kvällens första omröstning (med Amy som fyra) och de två mest "schlagertastic" bidragen tog röster från varandra och hamnade i duell efter sina två respektive tredjeplatser. Trist, trist – men Gud så spännande.

Undertecknad vandrade långa rundor här i hotellkorridoren – ett fenomen som känns igen från Karlskrona ifjol – för att det blev för spännande, och när kollisionen av våra favoriter var ett faktum la vi båda ned våra telefoner och stirrade mest apatiskt i väntan på resultatet...

För vad var värst?
Att Måns, Kempe och Wikström som vi tycker så jäkla bra om floppade och skulle bli kallade fiaskon trots en Andra Chansen-plats eller att våra rstora etrobögschlager-favoriter Lili&Susie förpassades till Andra Chansen och i ett mardrömsscenario ställs mot BWO nästa vecka??

Tur att vi slapp välja...

Nu tror vi i och för sig systrarna har sin hit och kan lyckas bra i Andra Chansen trots allt och ni som sett vårt klipp på QX.se vet vad vi två har att vänta i en mörk garderob senare ikväll. Upp till bevis Zelmerlöw...och grattis!

Resten då?
Tja, att Amy har sina fans råder det ju ingen tvekan om – och jag gillar låten mer och mer – men att hon blev den internationella juryns val är fanimej helt obegripligt. Hallå? Cookies 'n Beans någon? Eller kanske Jennifer? Just nu känns den där jurybiten som årets största kalkon – Bara det att deltagarna är hemliga? Fram i ljuset med er bara! – som bara röstar precis som svenskarna gör. Vad ska vi med den till då? Snark.

Synd om Lasse Lindh, men han kommer igen på P3, Jennifer Brun föll mellan stolarna och Markoolio har tydligen tillräckligt mycket fans och skämtnummergillare för att bli sexa. Obegripligt. Marko är kung när han är som bäst, men det var han inte ikväll.

Hm. Mer då? Jo, Petra tyckte vi skötte sig exemplariskt och vi tittade på varandra stup i kvarten och hojtade "Sååå Edward!" när vi skrattade till de finska systrarna som möttes på scen eller att Cara Mia betydde "Min bil" på italienska. Vi älskar Petra (och Edward såklart) och är sjukt stolta – men Skellefteåpubliken verkade inte koppla alls (tillskillnad från samma bygds genrepsbesökare som tjoade av skratt igår kväll).

Nä, nu ska vi dra på efterfest! Bilderna därifrån hittar ni på QX.se (där ni strax kan läsa min kollegas knappande från datorn bredvid mig) och kanske här i bloggen imorgon (min mobilbloggningsfunktion dog i torsdagsnatt) om ni har tur.

Nästa vecka blir det Leksand, EMD, BWO, Velvet och Molly Sandén för hela slanten! Vi längtar redan.

Hör Jennifer Browns låt redan nu!

En vaken bloggläsare uppmärksammade oss på årets första, största uppenbara låtstöld!

Lyssna på Jennifer Brown/Peter Kvints melodifestivalbidrag Never Been Here Before ikväll (eller på SVT just nu) och jämför den sedan med The Bachelors Can I Trust You så får ni se! Refrängen är inte bara identiskt rent musikaliskt, utan även texten påminner galet mycket om Jennifer Browns soulprosa.

Har det helt slagit slint, Mr Kvint?

Här finns länken till Spotify och här är ett YouTube-klipp.



PS: Om någon på Aftonbladet eller Expressen läser detta så kan vi meddela att svenska Shanes också spelat in denna låt, och det kan säkert vara lättare att få tag på sångaren Lennart Grahn för en kommentar i morgondagens tidning. Och ja - vi tar kontanter och alla kort.

Kvällens höjdpunkt!

Kvällens absolut roligaste ögonblick. Håll ögonen öppna de första minutrarna av kvällens delfinalssändning. Love it!

Mycket mera material med Måns!

När vi spelade in material till QX.se fick vi en hel del Mums-Mums över som vi tyckte skulle passa bättre för er schlagerfantaster som läser vår blogg. Håll till godo!



Okejdå. Vi kunde inte hålla oss från att stoppa in den förlängda versionen av "frågan ingen annan någonsin vågat ställa till Måns Zelmerlöw" på slutet.

Amy Diamond - It's My Life

Amys pigga barnpop kommer in som en frisk fläkt efter Markoolio, men frågan är om det räcker? Det är absolut inget fel på låten, även om den kanske kan kännas lite tjatig efter en stund med alla sina It's My Life, utan det är faktiskt en ganska schyst liten popkaramell (och här har jag svängt, för jag var grymt skeptisk efter första uppspelningen) och det är inget större fel på Amy heller - hon sätter allt Sanna Nielsen-perfekt på de flesta genomdragningarna.

Men det är något som skaver med allt det här. Låten känns alldeles för sexig och vuxen för Amy. Hon är liksom sjuttonåringen som vägrar bli äldre än 13 - och det gör det hela lite...konstigt? Fel? Otäckt? Hmm.

Kläderna då? Förra året var det guldjacka och nu är det diamantglittrande huva a' la' Kylie som rycks isär av dansarna och istället blottas en flickigare klänning. Såklart.

Markoolio - Min Kärlekssång till Dig

Låten är precis det småtråkiga hopkok av Can You Feel the Love Tonight och valfri Magnus Uggla-låt som det ryktats. En riktigt besvikelse där jag inte känner att blandningen av skoj och allvar riktigt funkar. Tyvärr.

Däremot är rätt roligt när en tjock snubbe krälar upp ur en flygel – men hur många svenskar utanför de mest inbitna schlagernördarna minns egentligen Dima Bilans scenshow till Never Let You Go 2006? - som sedan åker skridskor rakt in i fyrverkeriet och börjar brinna. Fram för flera brandmän på scen!

Men sammantaget - kanske kvällens värsta schlager.

H.E.A.T - 1000 Miles

Vi tog en liten paus för att intervjua Måns (och krama honom såklart, sicken trevlig liten söting han är) men nu har vi sett H.E.A.T och blivit glatt överraskade båda två.

Det här är klassisk åttiotalshårdrock a la Europe eller Jon Bon Jovi och även om ingen av oss har en uppsättning av dessa bands skivor hemma i hyllan (och självklart tapetserade väggarna med Lili&Susie på åttiotalet och inte med Iron Maiden) så tittar vi båda på varandra och loggar in på Svenska Spel direkt för att sätta på pengar på att Måns och H.E.A.T går direkt till Globen.

Bandet känns hur säkra som helst på scen och på sin låt, och numret känns när man ser det på TV-rutan som en bit av en konsert vilket passar perfekt. Minst Andra Chansen.

Jennifer Brown - Never Been Here Before

JB bröt just sitt rep för andra gången (hon verkar ha problem med medhörningen) och kvällstidningsfotograferna har förmodligen fotat upp flera bilder under de senaste minuterna än vad jag gjort i hela mitt liv.

Jaja. I vilket fall: En ny variant av "kören lekar band" dyker upp i Jennifer Browns nummer. Vi kallar den "dansarna leker trumpetare". Det här med inspelad musik kan verkligen göra vem som helst till musikant för en stund - sug på den du Anders Berglund. Tänk så många dansares drömmar som skulle krossas om du fick ditt storband tillbaka!

Och på tal om det. Här hos Jennifer så får ju herr Berglund (och Jessica Andersson) tillbaka sin orkester. Förutom trumpetdansarna, de (riktiga) violinisterna och Peter Kvint på scenen dyker nämligen värsta storbandet upp på den centrala LED-skärmen och det fylls på med fler och fler LED-gubbar efter hand. Snyggt grepp och snyggt nummer!

Låten då? Jodå, Jennifer har säkert chans att gör en Ugglas med den här mera dansbandsvänliga soul-balladen, men för mig personligen är det dock lite för svalt och *host* småtråkigt.

Lasse Lind - Jag ska slåss i dina kvarter

Både titeln och låten luktar Håkan Hellström-light, bandet gör sitt bästa för att försöka ösa på i Timo Räisänen-tempo och bakom Lasse och hans band (och Lars!) far små söta tecknade symboler omkring på LED-skärmarna. Allting låter precis som man förväntat sig faktiskt och det jag mest förvånas över är faktiskt att jag inte tycker bättre om det här än jag gör. Det borde liksom vara min påse rakt av. Skumt. Alla ingredienser finns där och den är egentligen mera direkt än vad Du Behöver Aldrig Mera Vara Rädd var.

Hm. Jag får kanske ge det några lyssningar till, och kanske blir det annorlunda när den för närvarande ganska slitna Lasse skärper till sig lite. Ett första omdöme är nog att det inte kommer gå så värst mycket bättre för honom i festivalen än vad det gjorde förra året.

En hel del P3-spelningar och mera folk till sin kommande turné får han dock definitivt.

Lili & Susie - Show Me Heaven

Gimme, Gimme, Gimme!
Det är hooken som min bloggkollega nästan går sönder av förtjusning åt den här veckan. Och visst, de finska systrarnas gladdiscoschlager är en 80-talsblingad G:son-dänga av bästa märke som de tar sig an med kareaktäristiska Lili & Susie armrörelser och lite klassisk schlagermarsch av tre killar och tre tjejer bakom.

Det här är precis vad man förväntar sig av systrarna - fast mycket bättre. För undertecknad är dessutom detta en härlig tidsresa då jag var ett stort L&S-fan som ung. Okej, jag lägger mig inte helt på rygg för det här paketet som min kollega - det är någonting som skaver...men jag vet inte riktigt vad - men kul är det i alla fall. Och svart, vitt och rosa by the way.

Att systrarna kommer att komma tillbaka till Globen - exakt 20 år sedan Okej, Okej - är helt möjligt och skulle vara riktigt kul - men att den vinner där (eller har något med toppstriden att göra) tror och vill nog varken de eller vi.

En glad liten Lasse!

Lasse Lindh ville slåss i Henrik Wikströms kvarter.

ABBA? Nope, FRAK!

Vi hade faktiskt några gästbloggare på plats igår, men de ballade ur lite och vågade inte skriva något. Dock har vi blivit lovade en hel hög med bilder från gårdagens rep som kommer dyka upp under dagen.

Här är iallafall de riktiga Schlagerprofilerna och deras alteregon.

Fyra bilder från torsdagskvällens kommunfest i Skellefteå

Är det Moodyssons nya?

Nope, för Schlagerprofilerna skulle aldrig bli utbuade i Berlin!

Här kommer vårt senaste långfilmsalster, och okej, den är lite snackig...och ja...jag vet att läppstiftet egentligen är peach och inte rosa. Men ändå. Håll till godo.

Bilder på Cookies & Beans

Måns - Hope & Glory

Ingen sitter och funderar över om Måns ska gå vidare i Skellefteå när han stegar in på scenen - alla undrar bara om det här är årets vinnare...

Så... Är det det då?
Jadå. Absolut. Visst.

Om vi vill skicka en bättre variant av Hero med en varmare artist som ligger med alla kameror och har en höjning hämtad från höjningarnas himmel (ni vet en sådan där med Fame-grej) så är det helt klart årets vinnare.

Själv skulle jag gärna skicka något helt annat i år, dock - men mer om det en annan gång.

Låt oss i stället ägna oss åt det faktum att Måns inte kommer göra någon missnöjd. Det är kanske ingen Cara Mia - den låten är en fotbollsrefräng och det här är mera sofistikerat gjort - men det är den gode Fredrik Kempe i sitt absoluta esse (lyssna bara på inledningen) blingat med ännu en Boney M-slinga (inte samma som i hero alltså) och med bra tryck rakt igenom.

Numret är vi dock ambivalenta till.
Å ena sidan bygger det på en ganska udda boxningsidé (en halv boxningsring halas ned på scenen när sju blingade brudar i luvtröjor jammar in) och mot slutet bjuder Måns på några riktigt snygga moves - men samtidigt går allt (i alla fall just nu när det är träningskläder - i dubbel bemärkelse - som gäller) så mycket i svart att det känns lite...deppigt. Lite samma problem Charlotte hade ibörjan ifjol när hon ville vara cool och kall. Det ska se dyrt ut...men det ser...mest mörkt ut.

Jag tror det kan bli bra. Om Måns får på sig något ljust.
Min kollega är mera skeptisk. Vi kommer med vår dom imorgon.
Men jag tror vi är helt överrens om att Måns kommer glida på en Björkmansk räkmacka till Globen...efter det får vi se.