28 februari 2010

Melodifestivalen tar över iTunes...

...och jag tror ingen av oss gissade rätt om ettan i veckan.



Noterbart är dock att Salem al Fakirs låt inte finns att köpa på iTunes än.

27 februari 2010

SCHLAGERSTUDION MALMÖ - Eftersnack

Klart vi måste prata av oss innan efterfesten...

Eftersnack

Sådärja. Då har vi klarat av fyra delfinaler. Det var det.
Dags att sammanfatta kvällen lite. MrK här. MrR på QX.se.

Schlagerprofilerna hade rätt på:
Jöback fick göra en Darin. Vi älskar att Peter är i Globen, men vi vill inte ha honom till Oslo och vi tror inte vi behöver oroa oss. Han är årets säkraste sångare i finalen, men låten är för klurig för ESC-röstarna.
Sibel floppade. MrR har sågat den sedan första sekund, och medan undertecknad ryktes med lite i sextiosekunderhajpen så var han benhård. Och korrekt.
Lovestoned var ett osäkert kort. De känns för mycket körsångare för att ro i land låten i TV, men i arenan är de kungar.
Py kom sist. Well, det kanske inte var hjärnkirurgi.

Saker vi missade:
NEO var inte självklar direkt till Globen. Sanningen är (till vårt försvar) att killen nog aldrig missat så många kameror som ikväll, men vi tror fortfarande på både honom och låten, och vore vi Alcazar skulle vi ha en liten otäck känsla i magen just nu. "Schlagergruppen" i AC blir stenhård.
Noll Disciplin blev femma. Tja, vad ska vi säga. Vi kopplade kanske inte låtens styrka på grund av musiksmak lååångt från skatepunken. Men grattis killar. I direktsändning fick ni en hit.
Anna Bergendahl gick direkt. Tja, det är lätt att pudla nu, men MrK har hela veckan haft den känslan i magen, och den har inte blivit mindre av att två vänner från olika håll (som hört låten) har messat och bestämt hävdat att Anna skulle gå direkt. Och de fick rätt. Vi hävdar dock fortfarande bestämt att låten är en Bobby-macka skriven i sömnen och att Anna är en stor stjärna som förtjänar något bätte.

MEN: Klart låten blir en P4-hit, klart låten har vinstchans OCH Schlagerprofilerna är glada både för gulliga Annas skull och för att vi tror paketet är en "Darindödare" som antingen snor balladröster från You're Out of My Life och jämnar ut startfältet, eller som till och med kör om allt och vinner.

Just nu har vi faktiskt Anna som en av de tre vi helst skickar till Oslo av de åtta finallåtarna - mer om det kommande veckor - och det är trots att vi båda som sagt fortfarande inte gillar låten så värst. Vi tror däremot Anna vore toppen i ESC. Två olika saker.

Mer då?
Tja, Pernilla möter två rockgrupper i Andra Chansen. Det blir som en lyckligare variant av Nordman vs Carola men med ovissare utgång OCH kvällstidningssuccén "Jag missar brorsans bröllop". Vi gillar ju Pernilla och ser gärna Jag Vill Om Du Vågar i Globen. Bara för partyt och tjejen. Låten är vi fortfarande....tveksamma till.

Vilka går vidare nästa vecka? Well, NÅGOT ska vi ju ha att skriva om i Örebro.

Så. Nu ska vi på efterfest. Fotobevis på QX.se imorgon. Och kanske, kanske en liten schlagerstudio innan det. Vem vet.... Men nu vill vi veta vad NI tyckte! Vem var bäst? Sämst? Hur var programmet? Var det bästa deltävlingen i år? Shoot!

Tittande trio

Så här såg det ut under fredagens genrep när Neo, Pernilla och Py tittade på klippet med Neo under snabbreprisen. Lite gulligt hur Neo ser fundersamt allvarlig ut medan veteranerna ler stort.

The Sound of (this weeks) Music: Malmö

Schlagerprofilernas betyg på veckans låtar hittar ni som vanligt på QX.se, men nu är det Angélique Widengrens tur att tycka till!

Förra veckan glänste Angélique återigen och tippade helt rätt topp sex, där hon hade Darin och Timoteij som favoriter. Å andra sidan var det minst sagt lite av en helgardering. Håll till godo! Vi ger er The Sound of (this weeks) Music: Malmö

Sibel ”Stop”
”Jag hoppas att framträdandet och Sibel lyfter låten, för det här är bara okej. Det känns inte så mycket Melodifestival och frågan är om folk orkar man lyssna på den här fartfyllda låten. Jag tror inte att den håller ända fram.”

Py Bäckman ”Magisk stjärna”
”Nej. Det är min spontana reaktion. Py är en otrolig artist men här somnar jag av tristess. Den är seg som fan.”

Neo ”Human Frontier”
”Det här är lite schlager och BWO och jag gillar hans röst. Texten är okej, och jag tror på det här rakt av. Den vinner inte allt, men den går självklart vidare och blir en hit. Inget snack om det.

Lovestoned ”Thursdays”
”Versen bygger upp nåt med lite oh-la-la-känsla och franska dragspel men sen faller det pladask i refrängen. Jag hade önskat lite mer jävlar anamma i den här låten. Nä, this is feeling old, som de sjunger i texten.”

Anna Bergendahl ”This is My Life”
”Suck… Anna har en soft och skön röst med ett underbart vibrato men hon är värd bättre än det här. If this is your life så känns det hisnande lilla vän. Låten blir tjatig i längden och blir tyvärr ingen större hit.”

Pernilla Wahlgren ”Jag vill om du vågar”
”Wahlgren är en jätteduktig artist och det är kul att hon är med. Det lyfter tävlingen. Jag tror att hon går vidare till omgång två i alla fall, men vinner gör hon inte. Men det är energiskt och man trallar med. Jag gillar det här. ”

Noll Disciplin ”Idiot”
”Åh det här gillade jag direkt. Det änns som att det sitter en rockfantast i juryn för det har varit en hel del rockigare låtar i år. När jag hör det här känner jag mig ung, rebellisk och bångstyrig på nytt. Jag vill ha med det här i finalen och killarna är verkligen inga idioter som ställer upp med det här.”

Peter Jöback ”Hollow”
”Peter är en snygg och underbar och härlig artist som jag gillar. Låten känns väldigt mycket film och musikal, men ger inget större intryck. Här tror jag att det scensika uttrycket spelar stor roll och bara live kan han lyfta den ordentligt. Jag undrar vad svenska folket säger om låten, för den är inte så direkt och den ger inte dom rysningarna som den borde. ”

”Hm, den här veckan är jag inte säker på hur det går. Neo är självklar i finalen och jag tror faktiskt att Noll Disciplin kan nå finalen också om de är bra på scenen. Pernilla och Jöback hotar precis bakom och det beror helt på vilka som röstar ikväll.”

Brand new! Betygsgenomgång i badaret

Schlagerstudion efter genrepet i Malmö!

Våra betyg på helgens låtar!

Nu är våra betyg uppe på QX.se.
Bara klicka här för att komma dit.

Där hittar ni också vår speeddejt med Lovestoned-pojkarna.

26 februari 2010

Publikundersökningen i Malmö Arena

Schlagerprofilernas publikundersökning i samarbete med Aftonbladet fick ikväll följande utseende efter att 380 personer i genrepspubliken tillfrågats om vilken låt de tyckte var kvällens bästa.

Sibel 10%
Py Bäckman 1%
NEO 32%
Lovestoned 18%
Anna Bergendahl 8%
Pernilla Wahlgren 12%
Noll Disciplin 7%
Peter Jöback 12%


Upplagt för ännu en skräll i Malmö, kanske?

Välkomstfest på Rådhuset i Malmö!

I all hast så glömde vi bjuda er på lite bilder från välkomstfesten igår på Rådhuset i Malmö. Alla deltagarna var där, och så överraskade ESC-trean Arash med att dyka upp. Schlagerprofilerna åt sig löjligt mätta och sen fortsatte festen på artisthotellet.






Jöback!




Peters andra rep

Laser har en tendens att se snyggare ut IRL än i bild, så jag är lite orolig för att ni inte kommer se hur sjukt snyggt ljussatt det här numret är. När rök kombineras med ett grönt "lasertak" för att sedan splittas av ett superknippe färgglada strålar så får jag värsta rysningen genom kroppen.

Det får jag för övrigt av Peter och låten också numera. Jag gillar det här. Jag tycker det är klart bäst den här veckan. Även om jag fortfarande inte blir klok på hur klurigt låten är är upphackad i olika delar, och jag vet att mina rysningar varit större med en mer klassisk, linjär uppbyggnad till ett cresendo.

Så han är självklar rakt in i Globen då? Nja.

Han kan fällas av folks förväntningar på startnumret, på tidningarnas förmodade hajp och på låtens klurighet som kanske inte uppskattas av groggpubliken. Eller bara för att folk hellre väljer Annas "Cher-röst" än Peters musikal-dito.

Men jag vet vart mina röster kommer hamna på lördag.

Noll Disciplins andra rep

Idag kom jag i alla fall ihåg vad bandet hette. Duktigt, va? Risken är dock att de kommer förbli kända som Timoteijs skolkamrater (som blev skickade i säng av sina föräldrar under gårdagens schlagerbar-efterfest...inte så skatepunkigt va?) även efter lördag.

Jag tycker egentligen inte att det här är dåligt, men grabbarna hade i mina öron varit värda en lite roligare låt. Nu tänker jag bara på en Guitar Hero-kväll i pojkrummet med Jumper och Jimmy Jansson-låtar.

Våga bling - satsa eller försvinn



Pernillas andra rep

Igår blev jag ju helt schlagerlyrisk över det här numret, men idag får jag inte alls samma vibb. Märkligt. För Pernilla är fortfarande lysande, dansarna är snygga, och La Engfors nummer är precis lika till bredden fyllt med schlagerklyschor....men plötsligt känner jag att det här nog inte kommer fungera. En lite dålig känsla i magen liksom.

Det är något med den galet överproducerade låten som gör att det brister helt enkelt.

Men jag tycker fortfarande det behövs mera schlager i den här tävlingen och i finalen, så jag hoppas magen bara är orolig efter allt party i natt.

This is my style



Annas andra rep

Jag är fortfarande så osäker på om det här är kvällens stora skräll och genombrott - alla ingredienser finns där ju; Bobby Ljunggren-ballad, en populär Idolartist som kommer tillbaka för revansch och en fantastisk röst - eller om folk bara kommer nicka gillande och låta det passera.

Jag tycker nämligen fortfarande det börjar så bra, men att sedan både låt och imponeringsgrad försvinner någonstans på vägen ju mera feeling Anna får.

Kanske kommer de färgade stavarna hjälpa det här bidraget in i Globen, men just nu på scen påminner det väldigt, väldigt mycket om Erik Linders nummer förra veckan. Kör, ljusa kläder och ett obestämt drag av frireligiositet.

Lovestoneds andra rep

Först: Lars Hägglund är verkligen så söt i sin dragspelare-på-ett-tivoli-i-en Pippi-Långstrump-film-outfit att man bara vill ta med honom hem och stoppa honom i sin lördagsgodispåse! Schlagerprofilernas Larsfetisch - nu inne på sitt tredje år, typ.

Lovestoned då? Låten är fortfarande söt och käck och bandet är gulligt men summan av kardemumman är fortfarande att det känns lite för anonymt och mera "ett gatuband som kör en Ace of Base-låt" än svängigt balkanparty

Lovestoned in to the groove



Neonardo Da Vinci är en mästare på scen!



NEOs andra rep.

Fan vad jag gillar det här!

Killen är fortfarande stensäker med sin käpp och sin falsett, tjejerna är coola (fast såklart inte BWO-Marina-coola) på sina stora syntar i början och både låten och själva numret är okomplicerade men jäkligt effektiva.

NEO är hands down det bidrag som imponerat på flest personer under repen, låten många nynnar på under kafferasterna och idag har det börjat till och med buzzas om en skräll. Möjligen är det bara här i bubblan där vi sett och hört allt så många gånger som det är så, men ingen skulle bli gladare än jag om NEO fick in den här typen av musik i Globen.

Vi har kommit en bit sedan Evan...

Pirates of the Pyribbean


Pys andra rep

Jag orkar inte.

Det här låter numera inte bara som ett misslyckat Melodifestivalbidrag från 1994, utan nu ser Py dessutom ut som en bögig John Lennon på piratfest.

Skona mig.

Sibels knaskläder!




Stop - Sibel

Låten känns fortfarande mera Avril Lavigne - men numret är pure Gaga!
Sibel har en cerise gympadräktsliknande kreation med bubbelkjol och hissas ned från taket tillsammans med sex dansare i grodmansdräkt... Helt galet, men ganska kul.

Till skillnad från min kollega har jag dessutom börjat gilla låten också, och tänker att den där 60-sekundersklipphajpen kanske håller en bit ändå på lördag? Den är fortfarande ganska enformig och den lovar så mycket mer än vad den levererar - men jag har rätt kul.

Om bara Sibel kunde stråla lite mer.

25 februari 2010

Hollow - Peter Jöback

Okej, det är väl lika bra att jag kommer ut innan jag börjar skriva: Jag har alltid gillat Peter Jöback. Jag är typ en fan. Redan från En Sensation, via Guldet Blev till Sand och de svenska soloskivorna till julskivan som är min absoluta favoritjulskiva (tillsammans med Phil Spectors såklart) någonsin. Jag såg honom till och med i Witches of Eastwick i London på den tiden det begav sig...

...och ja. Det leder mig in på min andra bekännelse: Jag har varit en grav musikalbög i mina unga år. Nu för tiden är jag smått allergisk (jag försökte till exempel lyssna på Lloyd Webbers uppföljare till Fantomen på Operan igår och det gick bara inte - förskräckligt) men jag berättar det här för att förklara att jag har väldigt få problem med Peters musikalskolade röst. I love it. Så behöver ni inte fundera över det.

Men nu över till Hollow. Årets sista bidrag. Ett Fredrik Kempe-bidrag för tredje året i rad. Och nu tillsammans med favoriten Anders Hansson. Snacka om att ha förväntningar på sig!

Så... Håller det då?
Absolut! Och kanske inte... Eller visst gör det väl det? Eller nja?

Han sjunger fantastiskt. Och det finns något rejält innerligt i låten som jag älskar direkt. Och när det väl synkar tycker jag - med allt jag nämnt ovan - att det är magiskt. Absolut.

Samtidigt så får jag lite känslan av att låten bränner sitt krut förtidigt. Eller kanske bara våldsamt ojämnt. Jag skulle liksom vilja att den bara stegrades och stegrades till en superexplosion på slutet, men nu får jag en explosion här och en annan explosion där, och kanske är bara mitt konservativa musikalballad-öra är inte riktigt nöjd med det.

Hjärtslagen mitt i är till exempel kanonfina och en grym effekt...men när de ligger där de ligger så stannar liksom låten upp och det stora crescendo man förväntar sig efteråt blir på något sätt inte större än i vers ett. Trots kören. Och en grym produktion.

Låter det förvirrat? Kan bero på att jag är det. För en del av mig älskar det här hur mycket som helst och tycker det är bäst i år. Men den andra får inte alls den där vinnarfeelingen som den hoppats på och stör sig på att den inte kan sätta fingret på vad det är som gör det...

Men fan vad den där gossen kan sjunga!

Bilder: Peter Jöback "Hollow"



Varningsskyltarna är på plats...

...nu blir det laser!

Känns väldigt sista numret 2008, gör det inte?
Spännande!

Fast vi får inte se allt idag. Det ska upp lasergrejer i taket också viskar Fredrik Kempe i mitt öra. Spännande!

Idiot - Noll Diciplin

Minns ni Anonymous som tävlade för Andorra i Helsingfors 2007? Jag älskade dem! Deras schlagerfierade Green Day-låt finns fortfarande i min iPod och jag blir alltid lika glad när den dyker upp.

Lite hade jag hoppats att Noll Diciplin skulle vara något liknande. Det är det inte. Tyvärr. Det vill nog gärna vara det, men jag tycker inte riktigt att den här småröriga Per Gessle-punklåten håller för den jämförelsen. Alls.

Däremot kan jag förstå varför juryn plockade in den här genren - till skillnad från Magisk Stjärna då, vars genre det återstår att bestämma - för det här är ju åtminstone en genre som finns på riktigt. Och nu. Och killarna gör knappast bort sig heller.

Synd bara att suget efter att ha med mellanmjölkpunk verkat ha resulterat i att juryn tog med den enda låt man hade...

Bilder: Noll Disciplin "Idiot"



Mums sa Milfen

Pernilla slickar i sig resterna av sin just levererade schlagerbakelse.

Jag Vill Om Du Vågar - Pernilla Wahlgren

Det finns väl ingen schlagernörd i min ålder som inte hade Piccadilly Circus som favorit under det Carola-febriga schlageråttiotalet, men min absoluta Pernilla-favorit har alltid varit Tvillingsjäl. Det är fortfarande en av mina absoluta favoriter från nittiotalets melodifestivaler och trots att Pernilla var förkyld så älskade jag sönder det där numret och spelade sönder det på min VHS. Däremot så var jag aldrig någon fan av Let the Spirits Fly. Minst sagt.

Sådär. Nu har ni min Pernilla-fakta. Då kör vi på med hennes fjärde bidrag under lika många decennier!

Jag Vill Om Du Vågar har kallats (inte minst av Pernilla själv) årets enda schlager, och...skojar du? Visst, Kikki-vibbarna och ABBA-pianot lyser (lyckligtvis) med sin frånvaro, och fan vet om produktionen inte till och med är tuffare än något fröken Bengtzing någonsin fått ställa upp med, men det här är den typen av schlager som bara måste få finnas i den här tävlingen - av den enkla anledningen att den finns ingen annanstans.

Jag är inte hälften så renlärlig schlagerbög som min kollega, vår frenemy och tjejerna på raden bakom mig, men även för en småskeptisk gammal BWO-popsnubbe som undertecknad dras mungiporna upp så långt mot öronen att jag förmodligen ser ut som Anna Anka nyss hemkommen från farbror plastikdoktorn.

Det här är ju framförallt kul!

Nä, jag vill inte skicka det här till Oslo. Jag tror faktiskt inte Pernilla vill åka dit heller. Och handen på hjärtat - den här låten håller inte Jag Ljuger Så Bra-klass. Det gör den faktiskt tyvärr inte. Men det här behövs så fruktansvärt mycket i Globenfinalen att jag hoppas Christer Björkman kan fixa någon form av Robinson-artat frikort om folk inte skulle rösta dit det på lördag.

Det är schlagermarsch, pek-koreografi, ett Picadilly Circus-slut, stjärnfilter, fläktar, guldklänning med fransar till höööögklackade skor, konfettiregn, och såklart ett schlagertastic fullblodsproffs som kan ta över en scen från första stunden hon stiger in på den...ja, you name it! Och jag älskar det. På det där snuskiga schlagersättet som jag är så stolt över att behärska.

Go Pernilla!
Klart ni röstar henne till Globen? Jag vill om ni vågar!

Bilder: Pernilla Wahlgren "Jag vill om du vågar"



This is My Life - Anna Bergendahl

Nu blir det country! Eller i alla fall till en början...

Idol-Annas Bobby Ljunggren-ballad börjar nämligen med en superskön country-vibb, en stor gitarr och en Anna som känns som en ung Dolly Parton. Väldigt snyggt. Och att få in ordet "autumn leaf" i första versen känns som en käck, subtil Carola-blinkning.

Just där och då tänker jag på hur mycket jag måste skämmas för en vän som jag i veckan smådeissat för att han tyckte det här var årets bästa låt. I det ögonblicket känns det här som festivalens stora genombrott. Fan vad bra hon är! Jo, jag ska erkänna att jag har lite svårt för hennes "sjunga-långt-ner-i-halsen-röst", men det förstår jag är något personligt och på det hela taget så är ju den här tjejen en stjärna från tåspetsarna till det isblonda hårfästet med ett gigantiskt tryck i rösten som lyfter taket när fläkten kör igång och håret fladdrar.

Sedan försvinner countryvibben i låten och man inser att det kommer inte hända jättemycket i den. Kören kommer in, men just nu (möjligen med lite tokig ljussättning) lyfter det inte så mycket som jag hoppats, och Anna känns märkligt nog mer och mer introvert ju längre tiden går. Det är helt enkelt något litet som fattas (just nu alltså jag kan aldrig betona det tillräckligt efter förra veckan att mycket händer mellan ett förstarep och lördagens TV) för att det här ska kännas som det där gigantiska andra genombrottet efter Idol a' la Måns Zelmerlöw som det här skulle kunna vara.

Samtidigt skulle jag absolut inte kalla det skräll om Anna går direkt till Globen på lördag. I mina öron är det en långt större skräll om oddsfavoriten Sibel gör det just nu. Det här är ju A) en Idolartist med B) en Bobby-låt som C) imponerar under första minuten - vem skulle inte börja rösta på det direkt vad som än händer sen?
Dessutom är det här det i år numera obligatoriska bidrag varje vecka som kostat på sig ljusstavar till publiken - och efter Andreas Johnsons och Darins liknande satsningar så borde väl det betyda att Anna är andra låten som går till final på lördag?

Jag hoppas förresten stavarna är i samma snygga djupröda färg som scenen är. Apsnyggt!

Bilder: Anna Bergendahl "This is My Life"


SCHLAGERSTUDION I MALMÖ - del I

Snart drar eftermiddagens repetitioner igång igen, men vi passade på att spela in en kort schlagerstudio som ni kan kolla på innan dess, där vi i slutet pratar med två av tävlingens debutanter. Varsågoda!

Thursdays - Lovestoned

Till skillnad från Aftonbladets Markus Larsson så gillar jag faktiskt den här gautumusik-varianten av Ace of Base ganska mycket. Måhända har Schlagerprofilernas favorit-amerikanska Sharon Vaughn klämt in lite väl många ord i refrängen för vi svenskar ska hinna med att höra vad de sjunger, men det är glatt och svängigt och row-ohoh-ohoh-ow-partiet sitter som en smäck efter första lyssningen.

Anslaget känns lite som ett party i en Kusturica-film; färglada lampor på skärmarna, huskören i väst och hatt, ett gammal vevpositiv och Lars med värsta, gamla dragspelet som hämtad direkt från ett tivoli ur en Pippi Långstrump-film. Lovestoned själva är två killar och två tjejer som - liksom som NEO i numret innan - känns väldigt säkra för att vara debutanter.

Samtidigt känns alltihopa lite blekt trots alla färger. Det händer liksom inte mycket. Men efter Timoteijs smash förra veckan, efter en rad bleka repetitioner, så vågar jag absolut inte räkna bort det här gänget så här tidigt. Det svänger ju! Och med en kritikerdiss på det kan det bli riktigt farligt.

Bilder: Lovestoned "Thursdays"





Bilder: NEO "Human Frontier"